http://familyportrait.blogg.se/

 

Det blev så rörigt och stressigt i morse så jag och Kevin beslutade oss för att vara hemma och mysa medan Andreas och hans dotter fick mysa på egen hand hos svärfar. De får så sällan tid för sig själva, så det var dags för det nu. Själv så ska jag och Kevin mysa ner oss ordentligt i soffan i Kevins rum, bunkra upp med pizza, hyrfilm och kyckling med ben (grabbens eget val) och bara mysa tillsammans. Han ska "bara"... som han så fint uttrycker det. Så grabbarna på gården har förtur, sen kommer jag, filmmyset och maten, haha.

Men så länge han är nöjd så är jag det.

 

Vi har fått blomflugor i hela lägenheten för att vi låtit bananer ligga framme en dag extra, jag dör. Jag avskyr blomflugor. Jag avskyr flugor och insekter i allmänhet, så blomflugor är absolut inget undantag. Trots att dem inte har något "gott" att smaska på längre så har dem beslutat sig för att bo kvar i vår lägenhet utan att betala någon hyra. Så nu jävlar ska ohyran ut.

 

Så idag, innan vi åker så har jag legat och planerat i huvudet vad vi ska ha med oss och vad jag ska hinna göra innan vi åker.

 

- Vika tvätt och hänga tvätten jag tvättade igår kväll.

- Äta frukost.

- Diska och gå ut med sopporna.
- Gnida disktrasan mot alla tänkbara ytor som flugorna kan tänkas sätta sig på.

- Bädda sängarna.

- Sätta på en till tvätt som får hängas i morgon när vi tar oss hem.

 

Packa:
- Medicinen till Kevin.

- Plastfrotté och lakan.

- Ögonbindel så jag kan sova ordentligt.

- Alarmklockan som väcker mig femton gånger per natt.
- Potatisgratängen vi gjorde igår + gratängost.

- Gummistövlar, både till mig och barnen.

- Regnponchos & regnkläder.

- Mobil & mobilladdare.

- Varma kläder och underkläder för en övernattning.

- Egna täcken och kuddar.

- Uppblåsbar madrass.

 

Saker vi kommer hem med:
- Svamp.

- Blåbär.

- Lingon.

 

Omnomnom.

Den här veckan har gått så otroligt snabbt.

Kevin har redan gått sin första vecka på skolan, som F:is så känner man sig faktiskt väldigt stor, vilket märks tydligt på Kevin att han vuxit bara under den här veckan. Avslutningsfesten på dagis som var i början på veckan känns redan avlägsen och det känns så otroligt bra att fröknarna på skolan och fritidspersonalen fått Kevins förtroende så snabbt. Kevin känner sig verkligen hemma på skolan, så nu är det bara en tidsfråga innan han kan gå till skolan själv. Hade det inte varit för huset mitt emot vårt så hade vi faktiskt sett och hört barnen på skolan. Och hade det inte varit för vägen som ändå är ganska trafikerad i centrala Nynäs så hade han gått själv redan den här veckan. Men som sagt, första året vill jag faktiskt gå och lämna och hämta Kevin. Mest för att han inte får växa upp så himla snabbt så fort.

 

Nu är det mammatid som gäller, lite TV-tittande, lite ljus, en skål med chips och en halv läskflaska har jag kvar att avnjuta innan min tid för läggdags börjar gälla. Det känner jag att jag är värd.

 

Vi ska nämligen hem till svärfar som bor vid kolmården (i skogarna mitt i ingenstans) där ingen kotte går varken skogspromenader eller är ute och promenerar för att plocka svamp. Förra året var Andreas och ungarna ute i skogen medan jag jobbade här hemma i Nynäs och dem fick ihop till en stor pappkasse fullsmockad med kantareller på mindre än en halvtimma. Så det är helt sjuka mängder i skogarna. Sen finns det läskiga saker i skogarna där också, som gamla gravstenar och gravkors mitt i ingenstans. Förhoppningsvis så spökar det inte - så länge det inte gör det så är jag nöjd, haha.

 

 

 

Jag mår illa.
Efter en stor pizza från Arena så har jag rätt att känna mig illamående känner jag. Det enda jag lämnade var några kanter på pizzan som var hårda, annars fick jag i mig hela. Morsan där emot lämnade drygt halva (och den bästa biten med stark tacosås!) Hade jag inte varit så sjukt mätt så hade jag nog tryckt i mig hennes bit också. Men det tog stopp.

Kevin fick ett par jättesnygga gympaskor av mormor till gymnastiklektionerna i skolan idag. Man kommer i alla fall se var han är någon stans om man kollar på den skrik-orangea färgen. Han fick även en ny pippitröja, supersöt. Jag är nog smått förälskad i pippitröjor tror jag. Så mysiga och passande för de kommande årstiderna.


Kevins nya gympaskor som han valde själv.

När jag väntade Kevin så tyckte jag att det var konstigt att få en hormonrand över hela magen, alldeles brun och spinkig linje som drog sig från strax under naveln till strax under brösten...

 

... men det här - det är ju löjligt.

 

Det är en mycket brunare fläck IRL. Och det tog ett ganska bra tag innan jag förstod att det var ett hormonpigment som spökade. Vem förväntar sig bruna "smutsfläckar" på långfingret liksom? Jag kanske har fått Brunoligo?

Imorse när Andreas kom hem från jobbet så hade han med sig lite blommor hem till mig. Meningen var att det skulle vara prisblommor i den aktivitet han stod och höll i igår för en grupp människor men lagen var för få så det blev prisblommor över. När han sent i natt, eller tidigt imorse såg att det fanns blommor kvar så gav han mig dem istället för att slänga dem, gullet.

Så nu står det superfina blommor i vårat kök. Det piggar faktiskt upp endel på morgonen när man inte sovit så bra under natten. Som sagt - är Andreas borta så sover jag knappt vilket är måttligt irriterande. Men bara att veta att han finns i närheten är betryggande i sig.

Men nu ligger han och sover i sovrummet, och nu när jag vill börja städa och fixa här hemma så önskar jag faktiskt inte att han låg där, haha. Men som sagt, han kom hem vid tre i natt så han är väl ursäktad då.

 

När jag var tretton så tvingade jag min pappa att följa med mig till tatueringsstudion för att intyga att jag var femton och hade tillåtelse att pierca naveln. Den första månaden var det lite småproblem med infektioner men sedan dess har jag inte haft de minsta problem. Det är ändå tio år sedan som jag gjorde den nu. (Sjukt vad tiden går?!)

Enda gången jag tagit ut piercingen är när jag varit gravid, som tidigare med Kevin och nu med flickan. Men vid det här uttaget så blev hålet i naveln extremt irriterat och rött. Det är jättekonstigt med tanke på att jag inte haft några som helst problem med det undertiden som den suttit i. Hmm. Men nu är det bara sexton veckor kvar, sen får jag stoppa i den igen, haha! Optimist? Javisst!

[√] - Stryka vaxduken

[√] - Dammtorka golv & dammsuga

[√] - Byta plats på bonusdotterns kläder

[√] - Tvätta en maskin tvätt (och en till blev det)

[√] - Hämta Kevin på skolan

[√] - Panta burkar

[x] - Sortera papper. (Sparar det bästa tills i morgon)

Dammsuga i köket & diska.

 

 

Dagens mamma i svartvitt.

Därför ska man alltid tänka innan man talar mina vänner.

Ni som följer mig vet att jag ganska ofta sticker ner på Röda korset där jag handlar mina kläder. Och tro det eller ej men man kan faktiskt fynda om man orkar rota, leta och ta i kläderna och när man lägger en tia för varje plagg så får man räkna med att kläderna kanske inte passar eller sitter som man tänkt sig från början. Fler kläder än ni kan ana i min garderob är faktiskt köpta på second hand.

 

Som dessa två klänningar. Den svarta är faktiskt en klänning, men den orangea är nog tänkt som ett längre linne eller något i den stilen. Jag kanske kan knäppa kort på allt jag har i min garderob som är köpt på second hand.. Vi får se om jag pallar det idag. 

 

 

 

Tidigt i morse, runt sextiden kom Kevin och la sig bredvid mig i sängen. Han har inte gjort det på hur länge som helst. Jag måste säga att det var riktigt mysigt att få krama om honom en stund... En så lång stund att min arm domnade bort, min kropp fick väldigt vackra ränder av lakanet och låren avtryck av hans små fötter och tår samt min rumpa var utan täcke då Kevin snodde åt sig allt. Men nu är jag vaken. Det är bara Kevin som fortfarande ligger och sover som en gnu i sängen. Han var nog trött stackaren.

 

Bebisen har hoppat runt ganska mycket i magen i natt också. Det är coolt hur man kan känna den sparka på ena sidan av magen och samtidigt göra en rörelse på andra sidan. Det börjar nog bli trångt i magen nu skulle jag tro. Trots den lilla bostadsytan så är de sjukt lång tid kvar innan hon får titta ut. 

 

I morgon jobbar jag också. Måste ringa och fråga mamma och pappa om dem kan passa Kevin under några timmar. Kan tänka mig att jag slutar runt två med tanke på att det inte var så många avresa och en del serv. Förhoppningsvis checkar gästerna ut i tid så att vi kan börja jobba i tid. Men allt hänger ju som sagt på det.

 

 

 

Snart börjar Ensam Mamma Söker på TV:3. De första programmet med en av mammorna (från Uppsala eller uppland eller vad det nu var) så spelades det in på mitt jobb. Jag hoppas verkligen inte att kamerorna var i rullning när jag jobbade. Fick se lite "behind the scenes" då dem jobbade och stökade runt med kamerorna, hur de valde ut killar att intervjuva och hur mamman fick stressa runt på olika äventyr tillsammans med fler eller utvalda killar. Var ganska intressant att vara med mitt i action. Vissa av killarna såg faktiskt bra ut och var supertrevliga. Minns en man som måste varit strax över två meter - säkert två och tio, då han var tvungen att ducka i alla dörröppningar. Måste sett lustigt ut när jag med mina korta 155 cm sprang förbi honom, stressad i jobbet. Haha.

Kommer ni kolla in årets ensam mamma söker?

 

 

Frestelsen för sötsaker är enormt stor vissa dagar. Idag tillexempel så skulle jag kunna göra vad som helst för en sockrig kaka, eller sockerkakssmet. Men jag håller mig. Det är inte lika ofta som jag känner behovet av att springa över till godisbutiken och handla upp småpengar på onyttigt snacks längre och för Kevins skull så är det extra viktigt att vi håller oss till en dag i veckan. Sen vilken dag det är spelar inte så stor roll med tanke på att vi ibland jobbar olika dagar, helger och på obekväma arbetstider.

 

Men självdiciplin är något jag vill att mitt psyke ska vidareutveckla, tack.

Kevin har gått och ätit frukost hela morgonen i väntan på att jag ska säga att jag ville ha något från köket. Själv mådde jag smått illa så för min del fick frukost bli först nu. Min underbara son gick och fixade en leverpastejsmörgås åt mig och bad mig ligga kvar i soffan och vila så jag blev bättre. Min gullunge. Det är verkligen inte roligt att mötas av spysmaken i munnen på morgonen. Men trots detta så har jag haft en förvånandsvärt lugn graviditet hitills och hade det inte varit för Kevin som har blivit lite av min personliga assistent så vet jag inte vad jag hade gjort - du är bäst krabban!

 

 

Hundratrettiofyra dagar kvar innan beräknad förlossning. Tänk så fort tiden går egentligen. När jag började "räkna ned" så var det tvåhundra... någonting dagar kvar. Idag går tiden lite snabbare än vid Kevins graviditet. För under den graviditeten så hade jag bara mig själv att ta hand om, nu har jag Kevin också vilket känns toppen. Hade det inte varit för honom så hade min tid verkligen gått i slow motion hela tiden. Sju kilo har jag gått upp under halva graviditeten nu. Ibland känns det som jag inte gör annat än att äta och det är ett under att jag inte blivit en köttbulle än. Förhoppningsvis går jag inte upp så himla mycket mer i vikt, inte för att det är något problem att ta sig ner i vikt senare, utan för att problemen ligger i kläderna. En annan sak som jag roas av är att tösen sprattlar likt en fisk hela tiden. Även mina vänner har kunnat känna tydliga sparkar utanpå magen och faschinerats över hur hårt en så liten brud faktiskt kan sparka trots sin ringa storlek.

 

Det är konstigt men jag minns inte hur det kändes när jag var gravid med Kevin. Jag minns små frekvenser men inte det stora hela. Jag tror aldrig att jag tog mig tiden till att verkligen njuta över graviditeten med honom. När jag väntade honom så handlade det mer om att vara "perfekt" och bevisa för andra att jag faktiskt skulle klara av att ta hand om ett barn trots min unga ålder att jag glömde bort mig själv och själva barnet under graviditeten.