http://familyportrait.blogg.se/

Jag fick ett par gardiner som gått i arv från min gammelfarmor som dog i vintras som hundraåring. Precis när jag fick dem var jag ivrig att sätta upp dem - mest för att få ha min stora idol nära mig. Så nu hänger gammelfarmors gardiner i köket och ger oss känslan av något nytt här hemma. Och det passar ju utmärkt - för det är i köket som kreativiteten flödar, kälek skapas och gemenskap byggs.

 

♥

Nu när Kevin har ätit pannkaka och rostat bröd till frukost så kände jag att det var min tur att unna mig något speciellt. Så direkt efter att jag lämnade honom på skolan så gick jag hem och fixade den här goda frukosten. Kräftstjärtar och citron.

 

Jag är spänd på vad min fisk och skaldjurshatande man kommer säga om lukten när han vaknar.

Som vanligt är jag vaken alldeles för tidigt. Jag somnade som en gris igår när jag skulle natta Kevin vid åtta, kände att det kanske var behövligt att ta igen förlorad sömn.

Nästa vecka har jag tid hos min barnmorska på mödravårdscentralen. Då ska jag äntligen få mitt moderskapsintyg. Måste även diskutera min foglossning med henne och se om man kan komma på någon lösning på problemet. För i början av de möten jag hade med henne så frågade hon om jag hade något krävande arbete - och då skrattade jag bara och sa att jag inte hade några som helst problem med att jobba hela graviditeten igenom (vet inte om jag syftade på att bädda och städa på hotellet eller om jag menade jobbet med att bära runt på små barn på förskolor). Det var alltså innan jag fick dessa problem jag bär runt på nu.

 

 

När Kevin var liten så kunde man säga saker för att muta eller uppmuntra honom - som man visste att han senare skulle glömma bort, för barn är så - naiva, och inne i sin egen värld att dom inte minns vad man har lovat. Fram till nu alltså.

 

För Kevin har på senare tid blivit en hejare på att minnas saker jag lovat, till min förlust givetvis.

Igårkväll lovade jag Kevin att jag skulle bädda ut IKEA-soffan i hans rum så att han kunde få sova bredvid mig. Men min tanke var att Kevin skulle glömt bort det till idag. Men icke sa nicke.

"Mamma, kommer du ihåg vad du lovade mig igår?"

 

Jag tog en promenad med Kevin till mina föräldrar samtidigt som Kevin cyklade. Och gud, nu känner jag mig helt förstörd i hela kroppen, det känns att jag har foglossning då jag får otroliga kramper i bäckenet och i blygdbenet. Aj säger jag bara. Underbart med ungar förvisso, men vägen dit är inte lika underbar.

 

Folk som sett mig under graviditeten påstår att jag blivit mindre nu och inte alls är lika tjock som jag var i början. Skönt att de ser det så, då jag ser mig själv som en flodhäst när jag ser mig i spegeln.Inga kläder passar, ingen frissyr blir bra och tonårsfinnarna från alla gravidhormoner placerar sig på underbara platser i ansiktet. Just nu har jag ett kastmärke mellan båda ögonen. Någon som vet om jag är rik eller fattig som indier då?

 

Man måste älska att vara gravid alltså.

Fick ett meddelande från mama.nu på facebook där jag blev ombedd att gå in och bläddra bland alla gamla omslag de haft genom åren och fann nummer 5 från 2011 med Doktor Åsa och hennes söta bebis på omslaget. Det var nämligen den tidiningen som jag och Kevin var med i förra året. Lite kul att se tillbaka, trots att jag inte har inslaget här just nu så vet jag att det fanns en ruta med oss där, och jag som skrev om hur stolt jag var över min nya kropp efter att ha fått barn.

 

• Dricka fem deciliter vatten innan läggdags. (Det skriker toalettbesök HELA natten om den meningen).
• Låta navelpiercingen sitta i några dagar för länge så att naveln bokstavligt talat poke;ar bort piercingen självmant.
• Tvinga på sig favoritjeansen trots att man gått upp ca fem kilo på hela kroppen och inser att det funkar om man trycker ner låren som bara gått upp från S till M... tills byxorna säger knak och man inser att det hålet jag just framkallade inte kommer gå att laga utan enda alternativet är att slänga favoritjeansen.
• Dricka en burkcola innan ett besök hos tandhygenisten. ¹ Dumt att dricka läsk innan ett besök hos någon som tar hand om tänderna ² Risken att kissa på sig ökar markant i procentform.
• Äta lunch ute innan tiden hos tandläkaren och inse att man glömt tandborsten hemma... Hehe.

Kevin somnade som en stock nu ikväll efter att jag läst hans favoritbok "ABC" med Krakel Spektakel och Agare Bagare Bengtsson som huvudpersonerna. Den boken är en riktig tungvrickare och Kevin skrattar lika mycket av förtjusning över att jag inte kan uttala orden idag, som han gjorde den första gången han hörde den. Det glädjer mig att han känner sig så pass trygg med den boken att han säkert hört den ett hundratals gånger och kan de avslutande orden på varje sida, trots att det tar flera månader mellan högläsningen ur den boken ibland.

 

Jag borde sova själv, men känner mig alldeles för pigg för att komma till ro. Känner jag mig själv så kommer jag bara vända och vrida på mig i sängen i väntan på att somna istället för att faktiskt lägga mig när jag är utmattad. Efter dagen borde jag visserligen vara utmattad då jag både tvättat, bäddat rent, hängt två maskiner tvätt, lagat ärtsoppa, diskat och dammsugit lägenheten, handlat samt gått till tandhygenisten. Men hur tusan kan jag ha energi över. Jag gick upp halv sju också och måste försäkra er om att jag inte sovit middag idag...

 

Kevin ska tillbaka till skolan i morgon också. Nu när han har piggnat på sig och fått vila i några dagar så krävs det att han träffar klasskompisarna och får springa av sig. Det blir till att gå upp tidigt, äta frukost och promenera bort till skolan några minuter innan klockan ringer in. Jag lovade honom att han skulle bli hämtad till klockan ett också. Mest för min egen skull så att jag inte hinner sakna ihjäl mig efter honom. Jag hatar mig själv för att jag inte har klippt av navelsträngen mellan oss ordentligt än, haha.

 

Jag gick iväg till Malin idag och fick en riktig behandling som vanligt. Skönt att vara riktigt ren i munnen nu i alla fall. Malin är nog världens bästa tandhygenist och tänker mer på sina patienter än på sig själv tror jag. Jag gillar henne skarpt i alla fall, trots att hon gör att jag blöder i munnen som världens vampyr. Eller som hon säger; Gud vad jag misshandlar dig Denise, men bra blir det.

Det är en himla tur att jag har hög smärttröskel.
Jag kom på att jag har en tandläkartid nästa vecka också. Toppen... desto mer pain in the ass. Men lika bra att hålla efter sin tandhygien nu så att man slipper massa problem i framtiden. Det känns som man ändå kommer drabbas av både tandlossning och svag emalj framöver, så man får passa på att lägga ner pengar på sina egna tänder när man kan och har möjlighet.

 

Trots att det snart är sju år sedan sist som jag var gravid och har vuxit upp, i alla fall två centimeter sen sist och från femton till tjugotre. Trots detta så bor vi i en alldeles för liten stad för min smak just nu. Det tisslas och tasslas bakom min rygg i tron om att jag inte hör vad som sägs, då folk förväntar sig att jag fortfarande är femton, baserat på min längd och mitt inte allt föråldrade utseende. Och det är knäppt egentligen, istället för att vända mig om och gå in i konversationen som sker alldeles intill mig, om mig som huvudperson så går jag tillbaka till rollen som femton och ganska skygg och vågar inte gå in och vidta konflikten. Jag blir så arg på mig själv, då folk faktiskt tror att jag är så pass ung och oansvarig fortfarande - inte för att jag varit det sedan jag fick barn, eller tidigare heller för den delen. Men människor i dagens samhälle tar saker för givet istället för att ta reda på fakta.

 

 

 

Från gårdagens inlägg, "Sant eller falskt" - så måste jag erkänna att varken nummer ett eller nummer två är falska - utan det är min Idolaudition som tog slut redan vid första utgallringen där det var en jurygrupp bestående av helt okända människor.

 

Givetvis är jag inte bitter över min audition, tvärt om så skäms jag snarare över mitt första alternativ. Men det är sant att jag mår dåligt när jag lämnar mitt hem och min trygghet. Och jag blir nästan sjuk när jag sover hos någon annan.

Och en väska har jag aldrig ägt, knappt... Så nej, jag bär med mig allt jag behöver i mina fickor.

True story.

 

 

Idag har jag tid hos världens bästa Malin. Malin är världens bästa tandhygenist som har tagit hand om mina tänder nu i närmare tre år och hon är helt fantastisk. Jag får alltid en ultraljudsbehandling på mina tänder (fråga mig inte vad det innebär egentligen).  Mitt behov av att gå till tandläkaren har aldrig varit så låg som när jag går till Malin regelbundet. Så mellan två till tre gånger per år går jag dit för att hålla efter min tandhygien, och det är lätt värt det.

Ärtorna ligger i blöt och har gjort det hela natten, så snart ska jag ställa mig och förbereda lite middag som ska ätas ikväll. Givetvis snackar jag om ärtsoppa. (Jag och mina soppor)... Till efterrätt hade jag tänkt amerikanska pannkakor med tanke på att det är den enda pannkakan jag kan få till utan att det blir kladd och trasiga former.

 

Godmorgon förresten, här går jag i min egen värld och filosoferar. Jag är fortfarande alldeles för trött för att kalla mig vaken, men för pigg för att förmå mig att somna om. Kevin och jag sitter i vardagsrummet och tittar på barnkanalen. Jag hade helt absurda drömmar om att jag förlöste en flicka född alldeles för tidigt. Det är nog fjärde gången jag drömmer om en för tidig födelse i olika skeden, så snart kan jag sätta upp en egen pjäs med samma slut och olika händelser...

Underhållande?
Knappast...

¹ Jag har en fobi för att lämna mitt hem. Jag trivs nästan ingenstans förutom hemma och det är nästan så att det har blivit en besatthet. Jag mår dåligt när jag hälsar på hos andra - eller när jag sover i en annan säng än min egna.

 

² Jag använder ingen handväska utan har det mesta jag behöver ha med mig i mina fickor.

 

³ När jag ansökte till Idol 2010 så kom jag så långt att jag fick sjunga för juryn men efter det så tog det stopp i mitt idolsökande.

 

Jag har en liten besatthet av att gå runt i mina allväderstövlar året runt. Det är inte det att jag har för få skor, tvärt om så har jag överdrivet mycket skor just nu. Istället handlar det om att jag älskar allväderskorna som främst är till för vinterbruk. Min mamma suckar varje gång hon ser mig gåendes i skorna i juli, under de varmaste timmarna på dygnet. Hon rotar runt i sin garderob och skänker bort minst ett par skor per gång som hon ser mig i allväderskorna. Men jag kan inte rå för det - jag älskar dem. De ska helt enkelt sitta på mina fötter året runt.

 

Det här var inte riktigt vad jag planerat. Att vara uppe så här tidigt alltså. Men Kevin var hungrig och har piggnat på sig lite under natten så nu sitter han och tittar på barnkanalen. Men skolan är han ledig från i alla fall. Han kan behöva en dag att ta igen sig på och för att vi ska försäkra oss på att febern inte kommer tillbaka. Det finns ju specifika tider på dygnet där febern är lite värre om den nu mot förmodan skulle komma tillbaka.

 

Natten var verkligen pain in the ass för övrigt. När jag gick och la mig så ville Kevin sova brevid mig. När vi insåg att det inte gick så fick han hoppa över till sin säng. Och varje gång jag hade somnat så kändes det som att larmet på ringklockan gick igång. Ingen sammarbetsvillig natt med andra ord. Plus att jag mått illa, hela - hela natten. Det var nästan så att jag knappt mindes hur det kändes att vara illamående längre, fram till i natt alltså.

 

Men nu är jag vaken... typ.

Jag slängde ihop en header snabbt - så den ska jag ändra framöver när jag orkar och har fått rätt på alla mina bilder. Och det där med kodningen, my god. Det är ingen lekstuga vill jag lova. Ett felknappande och man står som ett fån utan att veta vad man gjort fel.

Kevin sover som ett djur nu i alla fall. Han vaknar då och då och gnyr lite så ja, febern ligger fortfarande i.
Men det är bra att han vilar, han behöver all energi han kan få. Så länge han inte vaknar och är pigg i natt så är jag nöjd. 

 

Jag funderar starkt på att gå och lägga mig. Måste passa på att sova nu innan den jobbiga natten kommer. Plus att jag varit uppe allt för sent de senaste dagarna, så dags att vända tillbaka på dygnet.

 

Sov gott.

Bilderna är från 2010.

Jag har en stor fobi i hela världen som ger mig galna utslag på hela kroppen, om man bortser från det normala som "insekter" och trånga utrymmen och sånt bullshit. Och det är felskrivningar, särskriviningar och folk som skriver precis som det låter istället för att enkelt använda sig av google för korrekturskrivning och kanske lära sig något på köpet. Istället skriver dem precis som det låter, exempelvis nu ska jag gå till afären och hanla mat.

Vad fan hände i grundskolan? Missades svenskalektionerna eller satte läraren G för att ni närvarade?
Facebook är ett ställe med extremt mycket felstavningar och särskrivningar (okej om man använder sig av mobiltelefonen och det ploppar upp ett helt annat ord mot det som egentligen skulle stå - sånt är bara kul). Det gör så ont i mina ögon när man ser ett så tydligt stavfel att man vill kommentera med den rätta stavningen.

Nu snackar jag givetvis inte om "barn" på tretton, fjorton som inte gått klart grundskolan utan om vänner i min ålder som inte har för intresse att lära sig skriva rätt.

Men jag är ingen wesserbisser och vill inte upplevas som det heller och jag är verkligen inte perfekt i min stavning, men är jag osäker på något ord så googlar jag upp det rätta och försöker lägga det på minnet till nästa gång. Där emot är jag otroligt rädd om det svenska språksarvet.