http://familyportrait.blogg.se/

Något som är lite jobbigare än att få popcornskal mellan tänderna är att få popcornskal i halsen som vägrar försvinna. Yep, that just happened to me.

Hostattack AB, kväljningar och tårkanaler som öppnar sig.

Men det är helt klart värt det, det är ju smörpopcorn.

Igårkväll när jag gick och la mig så ställde jag klockan på midnatt för att gå upp med Kevin. Och jag skojar inte, jag hann inte ens blunda innan klockan var tolv. Sen ställde jag om klockan till fem och lika så där så var det någon jävel som drog i klockan så tiden gick sjutton gånger så fort som den ska. Vanligtvis brukar jag vakna några gånger under natten och minnas alla drömmar jag drömt om. Men i natt minns jag ingenting. Jag vet dock att jag drömt någonting men kan inte längre minnas vad det var.

 

Kevin är också otroligt trött och svår att väcka idag. No big deal liksom. Vi ska bara vara på skolan om fyrtiofem minuter, och här sitter jag och komponerar ett helt meningslöst blogginlägg.

Who's the fatest one now?

 

Jag kommer precis från sjukgymnasten. Köpte på mig ett elastiskt stödband man ska sätta runt magen och fick tips på några övningar jag ska fortsätta med under fortsatta graviditeten. Som att gå korta steg och korta promenader. Sure... hade jag haft bil så hade det varit otroligt korta promenader och med mina korta ben är det svårt att ta långa steg, men come on. Jag vill gärna kunna ta mig framåt när jag går.

Måste börja leka med vår pilatesboll också tydligen. Jag som hatar den där jävla bollen som bara är ivägen när man ska in i något rum. Epic fail.

 

Det lustiga är att sjukgymnasterna alltid undrar hur smärtan i kroppen känns.
"Kan du beskriva smärtan?"
"Ja, den är abstrakt?"
"Men hur känns den?"
"Den gör ont?!"

Haha, lätt att förklara för någon om hur min smärta känns känner jag...

 

 

Usch vilken måndag.

Nummer ett. Det regnar. Inte lite utan näst intill öser ner. Got to love it...

Nummer två. Jag måste gå ut i skiten då jag både ska till skolan med Kevin och vidare till sjukgymnasten.

Nummer tre. Jag har äckligt ont just nu vilket gör att jag kommer ha svårt att promenera snart.

Nummer fyra. Jag höll på att försova mig men har uppenbarligen en duktig tjej i magen som vaknar samma tid varje dag och sparkar till dess att mamma vaknar.

Nummer fem. Det är måndag. Behöver jag säga mer?

Nu ger jag upp för idag. Jag är helt förstörd - big time.

Jag tittade in i köket och insåg till min besvikelse att all disk stod kvar odiskad. Andreas ordnade middagen ikväll så det kändes inte mer än rätt att jag skulle ta disken. Men gud vad det smärtar i hela kroppen nu. Jag har precis lagt mig tillrätta i soffan och inväntar X-factor. Jag har kollat på Australiensiska säsongen av X-factor på youtube nu i några dagar. Vilka jävla talanger och juryn är lite mer rutinerad än vår fantastiska sångare Orup, Ison, Marie och Andreas...

Men fortfarande vilka talanger vi får fram i det lilla landet lagom trots att vi är X antal miljoner mindre i befolkningsmängd, än både Australien och USA.

Garderoberna är på plats, men absolut inte fyllda med något. Min rygg har gått sönder och vardagsrummet är belamrat med allt från gardiner, till handdukar, kläder och skräp (rent ut sagt). Just nu kan jag inte göra annat än att titta på skiten och sucka, haha. Jag orkar inte med någonting för tillfället.

Men ungarna fick plats med två garderober i deras rum (hallefuckinglujah) och vi fick in två i vår garderob. Även där blev det problem när de skulle in och ut att vi var tvungna att ringa min mamma om expertishjälp. Så hon kom hit som en räddande ängel och dämpade vår ångest genom att komma på en lösning på vårt problem.

Nu återstår bara en sak.
Fylla garderoberna, städa i vardagsrummet, laga mat, dammsuga, ta bilder så ni får se hur fint (typ) vi har fått det hemma när allt är klart och kolla på X-factor för ja, klockan lär ju vara närmare åtta innan jag är klar. Doh!

Kill me.

Ingen som vill köpa en garderob by the way?

Vill börja med att skriva, FÖRLÅT ELIN! Inte meningen att förstöra din morgon.

Men med tanke på att vi åkte vilse på hemvägen från bion igår och hamnade i Salem istället för Södertälje så kom vi hem senare än förväntat och garderobsjobbet blev uppskjutet till imorse. Så nu på morgonen har jag plockat ut allt och försökt sortera i huvudet av vad som ska slängas, sparas och upp på vinden. Men det är verkligen inte lätt då vi hade miljoner saker i vår pyttelilla garderob/förråd. Men jag hoppas verkligen det blir bättre nu när de nya är på ingång.

 

Jag lovar, ni får massa nya uppdateringar framåt eftermiddagen. Men nu måste jag fortsätta med vad jag nu håller på med, haha.

(RÖRIGT AB)!

 

Tidigare idag:

Andreas: Ge mig en puss.
Jag pussar honom snabbt.
Men pussa mig som du menar det, fortsätter han.

Jag spänner mina läppar: - Puss, puss, puss.
Men jag vill inte ha en aprumpe-puss, säger han.

Jag: Men kom igen, du lucktar snus och avdankat kaffe och ditt skägg sticker mig!

Nyss:

Jag: Älskling, nu kan du få en passionerad puss om du vill?
Andreas: Varför då? Har du ätit fisk?
Jag: Nej! Bara kaviar.
Andreas: Du är så taskig, varje gång du ska göra något romantiskt så ska du straffa mig på köpet.

Jag: HA! Vad kallar du snus, ciggarett-andedräckt, ditt stickiga skägg och äckliga kaffe då?

Tystnad uppstår...

 

Ibland hinner man med mer än man tror.

Nu på morgonen så såg jag ett par schyssta garderober på en "Köp-byt-sälj"-sida på facebook. Allt som ska säljas bytas och köpas är inom Nynäshamn och fyrahundra kronor för fyra stycken rejäla garderober tycke jag var ett förkomligt pris. Så jag frågade om jag fick komma och kika på dem och insåg till min förvåning att vi nästan bor grannar, haha. Vilket underlättade markant då vi inte behöver köra dem så lång bit i vår lilla skoda.

Kevin vaknade precis. Han är verkligen en riktig sömntuta på helgerna. Å andra sidan somnade han kanske inte förrän klockan var kvart över nio. Så med all rätt hade han väl att ta igen sig.

Idag står bio på schemat. Vi ska troligtvis in till Heron och kolla på Ice age 4 om inte Kevin ändrar film väl på plats. Ska bli så otroligt mysigt att bara göra någonting hela familjen tillsammans. Man kan inte precis säga att man är bortskämd gällande familjetiden i alla fall.

Tänk, på måndag redan så går vi in i oktober. Känns det inte som att tiden går otroligt fort?

 

Jag har en enorm strumpfobi. Alla som känner mig personligen vet att jag inte använder mig av strumpor såvida det inte är -20 grader ute (ca fem gånger per år). Anledningen till detta är att jag blir så enormt varm och svettig. Det är verkligen hemskt vad ett par strumpor kan göra med kroppen. Blir som en klimakteriekossa, och jag skojar inte. Om ni tycker att en kvinna är jobbig under PMS perioden så vill ni inte veta hur jag blir när jag använder mig av strumpor, haha.

 

Igår använde jag strumpor och jag minns inte varför jag var så ivrig med att sätta på dem på fötterna, och tro mig, it won't happen again.

 

 

• Klia sig i örat med en tops när det verkligen kliar.
• Bajsa när det kniper.
• Nysa flera gånger i rad när det kliar i näsan.
• Bli kliad på ryggen av någon med långa naglar.
• Törstsläckande dricka när man är torr i halsen.
• Äta flottig skräpmat när man är sugen.
• Choklad.

Vi hann kolla på bordet, men Andreas som är arbetsskadad såg köksbordet och de tillhörande stolarna mer som en konferensmöbel. Så med andra ord så ska jag inte fråga honom i fortsättningen utan bara satsa om det är något jag gillar. Haha.

Morfar hämtades upp direkt efter möbelkollen och vi for vidare till en hamnrestaurang i staden. Idag var deras luncherbjudande nasi goreng. Jag som är helt förälskad i Nasi goreng valde givetvis det till lunch. Som förrätt åt jag en fisksoppa och massa sallad till och det var kanske tur det. För Nasi gorengen visade sig vara sjukt starkt att tårkanalerna öppnade sig. Tack och lov för att jag är gravid och har något att skylla på när jag insåg att jag inte skullekunna få i mig all mat.

Nu ligger vi och degar vid varsin dator jag och Kevin.
Familjetid? Yeah right.

Det är konstigt men jag är fortfarande osäker på om det faktikt är en tjej i min mage nu eller inte. Jag menar, tjejen i övre fyrtioårsåldern som tog mitt ultraljud var helt säker på att det inte fanns någon snopp mellan benen, men det förhindrar fortfarande inte bebisen från att ha en enormt liten snopp, eller?
Jag menar, hade jag varit kille så hade nog inte jag varit så välutrustad. Jag hade varit praktexemplet som man ser på Stockholms statyer. En enorm man med en otroligt liten penis (inte för att jag kollat in dem, men man har ju hört vad andra har sagt... typ). Troligtvis hade jag inte varit enorm kanske, utan mer en pygme då jag bär på dåliga gener. Men jag vill inte behöva beställa tid för 3D - ultraljud då jag troligtvis skulle tycka det var asäckligt att se bebisen så tydligt. Så jag får helt enkelt leva i ovisshet till den dagen som bebis bestämmer sig för att komma ut.

Min kusin födde nämligen sin dotter i samma veva som en annan man också födde sin dotter - trodde han. Han fick nämligen en kille. En frisk och välmående kille, men med fel kön efter allt vad familjen hade packat ner i BB-väskan. Skulle inte förvåna mig om det hände med mig också.

Note to yourself: Packa ner något blått.

Och ta ur glitterskorna och ersätt dem med neutrala tofflor.

 

Jag kan inte somna. Jag ligger och stressar upp mig över petitesser, som att vi nu vid tio ska åka och kolla på ett nytt köksbord som en bekant säljer. Eller som det faktum att vi ska åka och äta lunch med "Morfar" (det är Andreas morfar jag snackar om - då jag föredrar att inte äta med min...)  vid elva, tolv snåret. Eller bara tanken på att Kevin ska hämtas vid halv två senast gör mig jättestressad. Plus att jag har massa saker att ta itu med här hemma. Som tvätt, disk och dammsuga upp en blomma som fick för sig att den trivdes bättre på golvet än på fönsterbrädan.

 

Först. För att minska min stress eller troligtvis förhöja stressfaktorn ännu lite till så tänkte jag börja med att hoppa ner i ett bad. Bara för att jag kan - men mest för att jag vill.

 

 

Vad tusan hände i natt?
Jag gick och la mig som vanligt vid tio och somnade som en gris på stört. Ingenting ovanligt med andra ord. Jag ställde larmet på klockan och var inställd på att gå upp halv tolv med Kevin. Vaknar halv sju av att jag troligtvis har stängt av larmet. Jag kan inte ens minnas att det någon gång startat. Väldigt mysko.

Och nu sitter jag här och är redo att gå och lägga mig så fort som Kevin gått till skolan. Det är verkligen inte likt mig. Jag antar att jag är trött helt enkelt. Min förkylning som ligger och gror i kroppen tar väl ut sin rätt också. Toppen...

Min nya craving har blivit salladsost. Så jävla gott i någon flottig olja och massa konstiga kryddor man vanligtvis inte skulle äta. Vi har precis ätit upp middagen som fick bli Flygande Jacob. Så galet gott och det är klart på några minuter. Kevin fick vara med och laga maten idag. Han fick vispa grädden och ha i massa chilisås och skala bananerna. Så nu fick han i sig rikligt med mat istället för nästan ingenting alls som han vanligtvis äter.

 

Just nu har jag placerat min rumpa i soffan för att försöka koppla av. Bredvid mig står en stor påse med naturgodis. Det känns nämligen lite nyttigare med sånt godis än vanligt godis. Plus att man får ha det för sig själv, omnomnom.

SMAKA?