http://familyportrait.blogg.se/

I natt var det sjukt jobbigt att sova. Jag gick från ena mardrömsscenariot till det andra.
Det började nog när jag vaknade mitt i natten av att jag hörde folk gå hem från krogen. Folk kanske tror att de beter sig som möss klockan två på natten, men i själva verket är de stora feta elefanter. Lagom frustrerande.

När jag väl somnat om så drömde jag att jag var påväg hem från krogen här i Sverige. Jag gick i en lång uppförsbacke och mitt i natten kommer det en hund med sin ägare i koppel. Ägaren släpper hunden på en äng bara en bit ifrån oss och hunden springer nöjd ut på ängen. I samma veva kommer det en hjort som fastnar i hundens koppel som hängt efter hunden och hjorten i sin tur släpar hunden flera meter med ägaren efter sig som försöker rädda sin vän. Efter någon minut dyker ett lejon upp och slukar både mannen och hunden med oss som åskådare.

Väldigt mysig dröm måste jag säga.
Tur att det var mörkt och kväll även i drömmen så att man inte såg så mycket.

 

Jag har legat i sängen med en enorm smärta i korsryggen.
Hur tusan kan man få rådet att åka och bada i badhuset när man har foglossning. Det är inte ett dugg skönt att kombinera foglossningen med träningsvärk, inte alls. Jag tyckte inte att jag simmade så mycket, men även det lilla kanske är tillräckligt då min kropp är relativt otränad för tillfället.

 

Ungarna har fått klara sig själva under större delen av kvällen och kompisarna åkte precis hem. Så nu behöver jag inte känna lika stor skuld över att jag ligger i sängen längre, då det bara är våra barn som är hemma och som måste roas. För tillfället sitter kottarna och spelar på Wii:t.

Jag mofflade i mig en liten skål godis förut också, och bebis fick fnatt i magen. Sugar rush AB. Tillochmed Andreas blev konfundersam och undrade vad tusan bebisen höll på med. Hihi, men det är mysigt med liv och rörelse.

 

 

Vi hade jättekul på badhuset.

Även om jag var väldigt uttittad så var det helt klart värt det. Jag menar - det är ju inte varje dag en dvärg kommer in i badhuset som är lika lång som bred... nej skämt å sido. Ungarna hade jätteroligt och badade på ordentligt under alla de timmar som vi var i badhuset. Jag gav upp efter ungefär en halvtimma. Då kände jag att det fick räcka för mig.

Men ungarna låg i poolen från strax innan ett till halv tre då vi gick hem. På vägen hem så fick vi sällskap av deras kompisar som de var och badade med, så vi gick från två barn till fyra. Nu sitter tjejerna och kollar film medan grabbarna kollar på youtubeklipp.

Min mobil gick sönder helt idag också. Men nu har jag fått låna en android av kompisarnas mamma. Helt underbart. Så nu har jag fått tillbaka den som jag hade innan, Xperia Mini Pro, lovely, så nu kan jag börja mobilblogga också. Inte för att jag är ett så stort fan av mobilbilder. Men... mindre press till att slösa tid framför datorn. Inte för att bloggen är något krävande, snarare tidsfördriv då ungarna mestadels klarar sig själva.

Ikväll blir det middag och godismys med fyra små badtrötta barn.
Me like.

Det har nog att göra med att man är främmande med baddräkt.

Jag försöker inbilla mig det i alla fall. Jag har ju som sagt inte använt baddräkt sen jag var tio. Och att ta det steget tillbaka känns... smått vemodigt. Men den var riktigt fin, och den sitter fint på. Och jag visar varken bröst eller rumpa - då baddräktsmodellen är från nittonhundrafemtiotre, och har shorts och kort v-ringning. Så det är ju skönt. Till baddräkten fick jag också en morgonrock... eller något liknande, som man kan slå om sig när man tröttnat på att bada.

 

Ungarna äter lunch nu så att de orkar bada hela eftermiddagen. Jag borde nog också få i mig något, men känner att illamåendet står mig upp i halsen för tillfället.

Fybubblan,
va skönt det var med sovmorgon nu idag. En timma gör mycket för kroppen. Men nu har jag skickat upp barnen som sitter och kollar på barnkanalen. Riktigt mysigt. Nu sitter barnen och längtar och tjatar om att få åka och bada. Stackarna som måste behöva vänta till tolvtiden. Men den som väntar på något gott... (väntar alltid för länge).

De barnen som var hemma hos oss i veckan och flög helikopter ska även med oss till badhuset idag. Så det ska bli kul att inte bara ha våra barn där. Nog för att badhuset brukar svämma över av barn. Men inte så många som man känner.

Nu ska jag ligga och dra mig till klockan nio och så blir det en promenad till min mamma för att hämta ett busskort och baddräckten. Min mobil är ju trasig som sagt - så att köpa SMS-biljett är inte att tala om.

Kvällen spenderades med familjemys.

Alvin och gänget 2 går på sjuan för tillfället. Så kvällen spenderades framför halva den filmen med en popcornskål, tills dess att ungarna blev för trötta för att orka se mer. Så för ett tag sedan slängdes dem i säng tillsammans med en kort historia om Mozart. Både Kevin och Andreas dotter blev fascinerade av vad Mozart hade hunnit med under sitt korta liv så i morgon blir det till att lyssna på klassisk musik till frukost.

 

I morgon på förmiddagen ska vi även åka till Ösmo och bada i badhuset igen. Det är viktigt för Kevin att lära sig bli säker med vatten då han varit orolig innan, så det är bäst att öva nu innan vi får fler barn att behöva hålla koll på. Även om vi troligtvis kommer fortsätta åka dit när lillan är född men det är viktigt att någon av oss kan se till barnen i poolen om något skulle hända.

Så imorgon ska jag också bada. Hemska tanke. Men jag har lovat barnen och mig själv att jag ska visa mig i baddräckt då min bikini inte är att tala om... Min mamma är så snäll och lånar ut sin gamla baddräckt, som hon troligtvis bara använt en gång, i provhytten på affären.

 

 

 

 

En vas full av Germini och rosor stod på diskbänken imorse. Andreas hade fått flera blommor över sedan gårdagens aktivitet och jag blev den lyckliga ägaren till dessa då. Jag stuvade om bland blommorna blommorna, klippte ner dem och satte dem i småvaser istället för en stor. Så nu har vi två fina vaser ståendes ute i vardagsrummet och en i ungarnas rum. Det behövs verkligen lite färgklickar i tillvaron.

 

Jag är nästan mer trött nu än vad jag var när jag somnade. Men det roligaste är att jag knappt minns vad jag drömt. Jag minns bara känslan som jag fick när jag drömde om det. Heltmysko.

Kevin ligger i ett bad nu på morgonen och jag har som vanligt placerat min rumpa i soffan. Visst är det fredag idag? Jag känner mig helt dagvild och snurrig på köpet. Men igår var det torsdag, så det känns konstigt om det inte skulle vara fredag idag. Kevin har alltså idrott idag. Måste - komma- ihåg- idrottskläderna. Och frukten.

 

Nu ska jag fixa frukost.
Kevin ville ha en mjuk smörgås med potatismos på.. helt normalt i know.

 

Jag älskar mat. Men inte på returen.

Höll på att spy av att jag spydde idag. Makes total sense, doesn't it?!
Jag käkade otroligt lite just för att jag kände mig illamående. Så jag och Kevin åt middag på assietter istället för på stora tallrikar för att lura kroppen. And I sure did. En deciliter potatismos och fyra köttbullar och en liten sked lingonsylt var allt som behövdes för att jag skulle lägga en pizza i toalettstolen.

Börjar tröttna lite nu på att vara gravid. Med alla smärtor och alla problem som "hör till".

En kort film från nyligen då bruden levde rövare i magen. Det tråkiga är dock att hon slutade leva rövare och istället bara sparkade då och då, men om man tittar på magen så ser man hur den ibland hoppar till av hennes sparkar.

(Notera också hormonranden som går under hela naveln, såg den först nu)

 

Kevin är hämtad från skolan och sitter och kollar på barnkanalen samtidigt som han äter upp resterna av min marängsmet som jag gjorde tidigare idag för att dämpa mitt sötsug.
Själv har jag legat och zappat på tv:n hela eftermiddagen, om man bortser från de få minuter som krävdes aktivt av mig då jag för hand vispade äggvita och socker till ett tjockt skum. Känns som sagt som att livet går efter TV- tablån vissa dagar. Men det är mysigt det också.

Vi har fått en kallelse till utvecklingssamtal för Kevin nu i oktober. Spännande att höra hur det går för honom i skolan då han inte säger så mycket om det själv. Men trivs - det vet vi att han gör då han talar gott om alla fröknar och fritidspedagoger, samt sina klasskompisar. En sak som Kevin dock är superdålig på är namnen på sina klasskompisar. Hälften av dem har han ingen aning om vad dem heter...

Men jag antar att man inte kan vara bra på allt här i världen, haha. Och namn - ja det är väl ganska svårt när jag tänker efter.

 

Snäppet värre än att vara förkyld och nysa är att nysa med en halvtuggad mjuk smörgås i munnen.

Om ni undrar vad jag ska göra idag så måste jag skrubba vägg, bord och golv i vardagsrummet.

 

 

Då blev det knäpptyst här hemma.

Alla barn har åkt hem. Kevin och Andreas gick upp på utsikten för att rigga ljus för en kommande aktivitet för Andreas imorgon och här sitter jag - ensam och myser av tystnaden. Man är verkligen inte bortskämd med egentid. Det är så illa ibland att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag vill så mycket - men det blir oftast bara att man blir apatisk och inte orkar med någonting. Det är nu jag ska passa på att bada och pyssla om mig själv, eller ringa någon kompis som jag annars inte pratar med, eller gå ut och fika och passa på att vara fri - Istället sitter jag här och gör - ingenting?

Men jag gillar det också. Det är mysigt att för en gångs skull göra - ingenting.

 

Bebisen har varit helt rabiat idag. Hon har hickat flera gånger och blir förbannad på hickan vilket resulterar i en arg bebis i magen. Måttligt irriterande när hon har boxningsmatch med min kissblåsa. I och med hickan som hon haft så har jag fått en ihållande halsbränna, så jag har tuggat massa Gaviscon, det är tur att dem är goda i alla fall, haha.

 

 

 

Hon den där Hollywoodfrun som påstår att Gud vill att hennes dotter ska kräkas under en skönhetstävling. Jag kräks desto mer på att hon får så himla mycket uppmärksamhet här i Sverige. Vilken människa. Jag vet inte om TV3 valt att förvränga henne så som de vill att hon ska framstå, eller om hon verkligen är sån som person. Men jag blir sjuk av att se henne. Och om det nu är TV3 som förvrängt henne så tycker jag mest synd om henne.

 

Jag tål inte heller alla negativa nyheter på alla nyhetssiter. Mobbning gällande vilken ras man är, barn som blir kidnappade, misshandel och migrationsverket som skickar ut folk till höger och vänster. Kan det inte finnas en nyhetssida med bara glada nyheter? Sånt man blir glad av. En Svenska hjältar- nyhetssida där man kan få hopp om mänskligheten igen.

I wish.

 

 

Stack hem till mamma och pappa nu på morgonen för att ta reda på vad mamma kunde ha tänkas köpt till mig och barnen. Jag fick en supersnygg oversize Parkas - jacka som jag förhoppningsvis kommer kunna ha under hela min tjocka period. Det roligaste är att jag drunknar i den, då den sträcker sig ned ända till knävecken. Men den kommer jag troligtvis bo i under hela vinterperioden tills dess att den lilla tittat ut.

Men jackan gör sig verkligen inte rättvis på bild, eller så är det jag som är en otroligt dålig hobbyfotograf.

Nu börjar jag få rätsida på min stressade morgon. Kevin äter frukost, barnkanalen står på TV:n och jag ligger helt död i soffan. Precis som det ska vara.

Jag har även hunnit kolla igenom Kevins schema i skolan, och ingenting speciellt måste med till skolan annat än frukt. Win!

 

I natt när jag skulle gå upp med Kevin så snackade han i sömnen. Han har fått en tendens till att göra det nu mer. Så himla sött.

"Kevin? Vakna hjärtat!"
"Vänta!"
"Okej, försök vakna nu då, så går vi och kissar".

"Men det ska finnas kanelbullar här också".
"Okej! Kevin, jag kommer lyfta upp dig ur sängen nu så att du vaknar."
"Hello, svarta bullar. Black bullar"

Haha, jag höll på att dö av garv, speciellt när han började mummla något mer på "Engelska" som var helt ohörbat.

 

 

Min "bror" Ousman som verkligen är som en riktig bror för mig - skickade precis ett SMS med texten:
"Älskar och saknar dig syster, längtar efter ungen fast jag är jättedålig på att höra av mig".

Jag som har en trasig mobil, trodde först att det var min syster som skickat SMS;et och blev jätteglad. Sen kollade jag upp nummret och insåg att det "bara" var Ousman.

Min storesyster och jag tappar nämligen kontakten titt som tätt. Nu har vi inte talat med varandra på två år, vilket verkligen tär på mig även fast jag självmant nästan valt att ta avstånd. Ousman som jag lärde känna genom min syster som tioåring ställer alltid upp för mig, vilket jag är så otroligt glad över. Och han är verkligen det där syskonet som jag aldrig fick! ♥

Men ibland blir jag besviken över att inte höra något från min syster.
Men hon är nog lika besviken över att inte höra något från mig...

 

Från och till mådde jag illa i början av graviditeten. Men det förstår man ju med alla dessa hormoner och allt nytt som kroppen ställs inför, jag köper det. Och jag köpte att jag spydde några gånger fram till vecka sexton. Det var ingen big deal, speciellt då det inte hände varje dag utan mer då- och -då.

Men nu när jag är i vecka 28 så ska jag väl inte börja må illa igen? Idag fick jag kväljningar av ingenting när jag gick på skolgården och skulle lämna Kevin. Helt normalt. Sen höll jag på att spy när jag gick in i vårt nystädade kök. Också normalt beteende. Jag kunde inte äta middag för att jag mådde illa och kräktes nästan när jag skulle göra mina övningar som sjukgymnasten tilldelat mig. I flera dagar har jag haft den här illamående-känslan och den kommer och går, precis som i början av graviditeten.

Först trodde jag att det handlade om något jag ätit. Men nu förstår jag att fallet inte är så.
Min unge vill få mig att banta helt enkelt. Men hon kommer få ett hårt motstånd då jag inte kommer ge med mig.

Jag somnade stenhårt i två timmar och vaknade några minuter innan Kevin skulle hämtas på skolan av att alarmklockan ringde. Jag hade verkligen inte planerat att sova så länge, men jag antar att kroppen bestämmer, och  jag får anpassa mig och lyssna.

Med stressen i halsen och huvudkudden näst intill kvar i ansiktet, så sprang jag iväg till skolan och hämtade upp Kevin. Andreas kom och mötte oss på vägen och vi promenerade direkt till affären för att köpa frukt till Kevin för resten av veckan i skolan. Nu har han käkat morötter dessa två dagar för att vi har varit slöa och inte orkat handla. Haha. Men tack och lov så uppskattar han morötter nästan mer än frukt.

Direkt efter handlingen så gick jag på och gjorde det sista i garderoben, så nu är allt klart där inne. Hurra! Mina kläder är fyllda i hyllor och fack, alla lakan och handdukar är på plats i den gamla garderoben och gardinerna är gömda - då jag helst vill slippa se dem för huvud taget.

Min mamma ringde i samma veva som jag pysslade och sa att hon fyndat lite till mig, Kevin, Andreas dotter och bebisen. Men jag har så ont idag så jag får helt enkelt ta reda på vad det är först i morgon, trots att jag hatar att vänta...

Men min mamma är underbar hon. Och min pappa är lika underbar han. ♥

Andreas bad mig ta en promenad med honom ner på stan tidigare idag. Så strax efter elva kom vi iväg. Med mina myrsteg och med min smärta så tog det några timmar att ta sig fram och tillbaka. Vi hann i alla fall äta en ordentlig lunch på subway, jag åt en trettio centimeters Italian BMT lunch medan Andreas föredrog en lunch på ynka femton centimeter. Japp, jag är matvraket i vår familj.

Men nu har jag så sjukt ont i bäckenet att jag placerat mig på soffan i ungarnas rum måste dock ut i köket och käka någon alvedon innan... För min förhoppning ligger i att jag kan jag somna här i några timmar så att jag känner mig utvilad. Behöver nog verkligen ta igen några timmars sömn.

 

Men bara för att jag ska må bättre så är allt Andreas fel.