http://familyportrait.blogg.se/

Vi behöver ju som sagt inte kläder förrän vårt barn närmar sig ettårsdagen. Och vad passar inte bättre då än massa assnygga bodys? Det bästa av allt är att det går att beställa dem i en storlek från 12-månader. Body'sarna finns att köpa →(här)← och det var → Positiva Arne ← som tipsade om denna otroligt fina länk.

Så sluta vara så bajsnödigt svenska nu och beställ en sån body till mig (mormor)! ♥

Det är konstigt men jag är fortfarande osäker på om det faktikt är en tjej i min mage nu eller inte. Jag menar, tjejen i övre fyrtioårsåldern som tog mitt ultraljud var helt säker på att det inte fanns någon snopp mellan benen, men det förhindrar fortfarande inte bebisen från att ha en enormt liten snopp, eller?
Jag menar, hade jag varit kille så hade nog inte jag varit så välutrustad. Jag hade varit praktexemplet som man ser på Stockholms statyer. En enorm man med en otroligt liten penis (inte för att jag kollat in dem, men man har ju hört vad andra har sagt... typ). Troligtvis hade jag inte varit enorm kanske, utan mer en pygme då jag bär på dåliga gener. Men jag vill inte behöva beställa tid för 3D - ultraljud då jag troligtvis skulle tycka det var asäckligt att se bebisen så tydligt. Så jag får helt enkelt leva i ovisshet till den dagen som bebis bestämmer sig för att komma ut.

Min kusin födde nämligen sin dotter i samma veva som en annan man också födde sin dotter - trodde han. Han fick nämligen en kille. En frisk och välmående kille, men med fel kön efter allt vad familjen hade packat ner i BB-väskan. Skulle inte förvåna mig om det hände med mig också.

Note to yourself: Packa ner något blått.

Och ta ur glitterskorna och ersätt dem med neutrala tofflor.

 

Min nya craving har blivit salladsost. Så jävla gott i någon flottig olja och massa konstiga kryddor man vanligtvis inte skulle äta. Vi har precis ätit upp middagen som fick bli Flygande Jacob. Så galet gott och det är klart på några minuter. Kevin fick vara med och laga maten idag. Han fick vispa grädden och ha i massa chilisås och skala bananerna. Så nu fick han i sig rikligt med mat istället för nästan ingenting alls som han vanligtvis äter.

 

Just nu har jag placerat min rumpa i soffan för att försöka koppla av. Bredvid mig står en stor påse med naturgodis. Det känns nämligen lite nyttigare med sånt godis än vanligt godis. Plus att man får ha det för sig själv, omnomnom.

SMAKA?

Nu när vi har fått så hiskligt mycket med kläder till bebisen så är det verkligen dags att rensa upp lite och styra om i lådorna. Just nu har bebis bara en låda - med tanke på att alla barnkläder inte får plats. Men jag tänkte stuva om i hallen så att tjejens kläder kommer ner där istället.

Nu har jag i alla fall tvättat allt i storlek 50, vilket är ungefär tre IKEA-kassar med kläder om jag räknat rätt. Cirka fyra, femhundra plagg. Så nu är det stopp - gällande att ta emot mer kläder faktiskt. Vi behöver ju inte bada i kläder bara för att vi väntar tillskott i familjen, haha. Men jag tackar enormt för alla kläder vi fått av både Faster Natalie och av mitt kusinbarn Matilda. Det är guld värt.

Givetvis, att jag inte tänkte på det först.
Bankomatkortet låg precis där jag la det sist...

 

...under brödrosten på köksbordet. Makes total sense, eller?

Jag skyller allt på att jag är gravid.

Just nu känner jag mig som Agda, 97. Hon som knappt kan röra sig på grund av ålder och för att lederna vuxit fast på konstiga platser i kroppen. Just nu är min soffa min bästa vän med en kudde uppskjuten på ländryggen för att dämpa min smärta som jag blev tilldelad hos sjukgymnasten. Om jag tyckte att det var jobbigt tidigare med min ryggsmärta och foglossning så är det inget mot vad jag tycker nu. 

 

Jag började vårt samtal med att berätta att jag hade en ganska hög smärttröskel men var påväg att ta tillbaka det när hon utförde sina gymnastiska övningar på mig. Just nu sitter jag nästan med gråten i halsen och ser fram emot en förlossning för en gångs skull. Då får man faktiskt bedövning när det gör som mest ont. Och nu måste jag uthärda smärtan utan bedövning vilket suger rent ut sagt.

 

Kommer det fortsätta så här under de resterande tre månaderna som faktiskt återstår så är jag redo att hoppa från älgviksbron. Synd bara att den största skadan från bron kommer vara lite huvudvärk, alternativt ett brutet ben om jag faller olämpligt då den inte är högre än tre meter, på sin höjd. Plus att jag inte skulle riskera att förflytta min smärta. Men nu får gärna någon annan ta över min graviditet.

Barnet ingår dock inte i priset.

 

 

Ni som läst min blogg ett tag vet att mitt kusinbarn gav mig kopiöst mycket flickkläder i storlek 50-68. Tillräckligt med kläder för att vi istället för att tvätta kunde använda en gång och slänga och fortfarande ha kläder över. Kruxet med det hela är dock att Andreas kom hem från sin syster idag - med FYRA stora jävla kassar med barnkläder i storlek 50-68. Jag har stått i en timma (och jag överdriver inte) och oavbrutet plockat upp och lagt i högar. När jag insåg att högarna blev alldeles för stora så plockade jag endast upp och slängde ifrån mig kläderna i en enda stor röra. Så ikväll och i morgon och sju år framåt har jag att göra med att tvätta, vika och sortera storlekar. 

Nu har vi kläder från Australien, Tyskland och USA i vår bebis samling...

 

I natt var jag nära på att utföra ett kejsarsnitt på mig själv då tjejen fått för sig att det knappt finns plats i magen längre så hon kräver en utbyggnad som hon själv utför med hjälp av hela kroppen. Jag som är en sidoliggare när jag sover - och som varken kan sova på rygg eller mage (mage fattar vi alla varför) fick stå ut med kittlingar från hennes fötter när de drog snabba och intensiva drag på platsen där min midja tidigare suttit. Det spelade ingen roll hur många jämnfotahopp jag hoppade mitt i natten eller vilken sida jag låg på och inte heller hur mycket jag försökte massera henne bort från min mage? - hon skulle bara spreta med hela kroppen och kittla mig obehagligt ett tjugo till trettiotal gånger under samma natt.

 

 

Det känns så galet knäppt att redan nu i vecka (typ tjugosex va?) ha fått mjölk i brösten. Just nu känner jag mig som en mjölk-ko som inte hade någon aning om att man kunde producera så mycket mjölk som jag gör redan nu. Måste köpa på mig bomullsinlägg för att det inte ska bli fina vattenpölar på tröjorna i fortsättningen. Som tur är nu så använder jag mig av vadderade BH:ar som samlar upp de mesta av mjölken.. Men come on are you kidding me?

Någon som är sugen på ett glas Chateau De Mu från en riktigt gravid kossa?

 

Idag köpte jag en "ny" BB-väska som jag ska packa med allt nödvändigt till BB när det väl blir dags. Det blev en retrohandväska från Röda korset som kommer rymma det mesta istället för att vi tar med oss världens resväska in, haha. Plus att väskan gick på fyrtio kronor gjorde saken mer avgörande till mitt val att köpa den. Och Andreas gillade den också... inte.

 

Andreas: "Den är grotesk och jätteful"
Jag: "Men så kan du ju inte säga, jag diggar den".

Andreas: "Det är bara för att du vet att det blir jag som kommer få bära den och inte du när det väl är dags!"
Jag: Sant...!

Det är faktiskt inte riktigt så illa som det låter. Den är typ vinröd och ganska diskret typ...

Påminn mig om att visa er när jag får tillgång till kameran igen.

Winnerbäck sprutar ut i högtalarna tillsammans med Miss Li som bildar världens bästa duett de två mellan. Jag har varit vaken sedan halv nio. Kors i taket - jag fick sovmorgon, typ. Jag somnade väl inte in ordentligt förrän vid tretiden i natt. Så jag förtjänade den. Kevin placerade sig direkt vid datorn så jag kunde sova vidare nämligen. Jag låg dock och drog mig i tio minuter efter han gått upp innan jag gav upp min förhoppning om sovmorgon. 

Jag-kan-inte-koppla-av.

Nu sitter jag och planerar var jag ska börja städa. Denna städning tycks nämligen aldrig avslutas. Det finns så mycket som tillkommer varje dag - och det gör mig galen av frustration.

 

Jag går in i en ny vecka idag. Vi kan kalla den veckan för tjugosex.
Är det bara jag - eller går tiden overkligt fort.
Om bara några månader har vi en ny familjemedlem här hemma. En ny individ att lära känna. En ny att få pussa på och glädjas över. Overkligt var ordet som faktiskt är passande i detta sammanhang. Jag har inte riktigt tagit in att det som sparkar i magen faktiskt kommer leva med oss resten av livet. Det är både skrämmande och förväntansfullt, givetvis. Jag älskar varje minut trots att det är en skräckblandad förtjusning. Det är svårt att förklara.

Min största oro är om jag verkligen kan dela mitt hjärta med ännu en individ. Det känns som hjärtat inte har plats för fler...

En till bara. En till kan jag släppa in i mitt liv. En till själsfrände.

 

 

Idag har jag och min mamma varit och handlat loss på jysk. Det blev att vi köpte allt vi tittat på tidigare men valt att ta betänketid på innan vi inhandlar det. Som täcke till bebisen och kudde, påslakan och örngott samt plast till sängen. Jag hittade också massa strumpor och galgar som vi inhandlade så nu hänger lite av tösens kläder på min garderob för att påminna mig om vad jag väntar på. (Som om att den stora klumpen som satt sig på magen inte påminner nog).

Ikväll vill jag ha dansk sjömansgryta till middag. Jag har varit jättesugen på sjömansgryta nu i några dagar så idag tänkte jag - när jag ändå inte har så mycket annat för mig, göra den. Så min mamma fick köpa ut en lättöl åt mig då jag inte hade legget med mig, haha.

 

Nej, om man skulle börja med middagen kanske.
(Dregglar!)

 

Att sitta på möte i två timmar, med halsbränna och en kissblåsa som är fylld till bredden och en flicka som tror hon ska bli fotbollsproffs när hon växer upp och börjar kicka på kissblåsan... behöver jag säga mer?

Nej men allvarligt. Det finns bara positiva saker att säga om att vara gravid. Pisspositiva saker rent ut sagt.

♥

Jag har spenderat halva dagen i telefonkö känns det som.
Efter att ha suttit i kö hos sjukgymnasten i över en halvtimma så var det skatteverkets tur. Jag har ingen som helst koll på hur mycket jag tjänat under det föregående året och det är tydligen uppgifter som försäkringskassan har som krav när man ska ansöka om föräldraledighet för att kunna basera inkomsten på vad man tjänat. (Bra koll du har Denise). Så nu har jag skickat in inkomstuppgifter efter att ha suttit i kö med skatteverket i över en halvtimme.

 

Lyckost mig.

 

 

... slår till ganska ofta just för tillfället. Det var ganska panikartat de första gångerna som jag låg i sängen och skulle sova och insåg att jag andades allt för lite och nästan andades snabbare för att ta igen min andning. Men det är tydligen något man får stå ut med om man väntar barn. Andnöd är tydligen normalt. Och så länge man inte får panik över det så går det oftast över ganska snabbt.

 

En annan sak jag får av ingen anstängning alls är hjärtklappning. Från noll till hundra slår mitt hjärta tusen slag i minuten istället för åttio. Nåväl - känslan är den i alla fall. Och obehaget sitter kvar en bra stund innan man kan återgå till det man tidigare gjort och alla tänkbara sjukdomar samt symptom hinner sätta sig på näthinnan innan hjärtslagen slår i normal rytm igen. Det är nästan så att man skrev testamentet vid första hjärtrytmsförändringen.

Även där var google till bra hjälp då man söker hjärtklappning och graviditet i sökrutan så finner man att man inte är ensam om problemet och man kan koppla av!

Har jag sagt att jag älskar google?

 

Nyss när jag satt och kollade på något 112- på liv och död program så slog det mig att jag skulle till en läkare i morgon. Det hade jag totalt glömt bort och jag hade tänkt sitta uppe ikväll för att jag kan ta "sovmorgon" efter att jag lämnat Kevin på skolan. Men då får jag tänka om helt enkelt. För redan klockan nio så ska jag vara hos läkaren och förhoppningsvis bli sjukskriven.

 

Idag skickade jag in papper om moderskapsbevis till försäkringskassan. Så nu känns det "verkligen" som att jag ska bli mamma igen... haha.

Tänkte ta upp det här med barnvagn.

I ärlighetens namn är jag inget stort fan av barnvagnar, alls. Jag har tänkt mig att bära barnet nära mig den här graviditeten i någon form av bärsjal. Mest för att det är bevisat att barn i Afrika gråter betydligt mycket mindre än barn i europa. Och vad kan detta bero på? Jo - i första hand har det att göra med att barnen konstant blir burna intill en trygg kropp, antingen en förälder eller en familjemedlem från det att de föds till det att de blir "mogna" att släppa taget om mamman. Så jag tror på närhet framför distans.

Samma sak gäller givetvis vid läggdags. För min del med Kevin hade jag inte så mycket att välja på - då personalen redan på BB la Kevin intill mig inlindad i filtar och förklarade att Kevin skulle vara mer trygg där än i plastlådan som de förväntar sig att föräldrarna lägger sina barn i. Så Kevin sov hos mig varje dag från det att han var nyfödd tills dess att han var ungefär tre. Och det märks tydligt på Kevin att han är bekväm med att sova ensam idag, så länge som alla gossedjur får dela plats med honom i sängen så klart. 

 

 

 

 

 

Idag går jag in i vecka 25. Tänk att det var hela fem veckor sedan som jag sist uppdaterade er med en gravidbild med ordentlig kamera. Egentligen tycker jag inte att jag ser någon skillnad från vecka 20 - 25... när jag inte hade båda korten framme alltså. Men nu - när jag satt ihop ett litet collage åt er så ser jag hur mycket jag faktiskt växt.

Och främst märks det på mina kläder (speciellt de i storlek XS som jag tidigare inte hade några som helst problem med att använda mig av).

 

Se själva.