http://familyportrait.blogg.se/

Det tidigare inlägget skrev jag ihop igår kväll för att meningen var att jag skulle ta sovmorgon. Och visst - sovmorgon blev det minsann, men en speciellt skön natt blev det inte.

Först när jag hade släkt ögonen så började det dåna och ha sig i trapphuset. Det var vår "kära" granne som kom hem klockan ett i natt med en färdstjänstbuss och de använde sig av trappklättraren. En maskin som klättrar på trapporna inte helt ljudlöst om man säger så. *Dsssss, BOM, Dsssss, BOM* något i den stilen låter den när den klättrar ett trappsteg i taget - tre våningar upp. Sen ska den jäveln ner på samma sätt också utan grannen sittandes i maskinen.

Det tog närmare en halvtimma för färdtjänstmannen att ta sig här ifrån och sluta låta - det tog mig en jävla massa tejp för att binda fast mig i sängen och inte gå ut och skälla på idioten... Nog för att han bara sköter sitt jobb, men kom igen!

När jag sedan fick komma till ro så kände jag mig jättekonstig i magen men jag tänkte att jag troligtvis led av sömnbrist och tänkte inte så mycket mer på det. Klockan kvart över tre så hör jag hur Kevin vaknar i hans säng och gnyr. Då inser jag att något är fel och reser mig upp (i gravidtakt - otroligt långsamt) och tar mig bort till honom och ser ganska snabbt att han måste spy - typ nu!

Så jag bär honom i panik in i badrummet och hinner inte mer än att lyfta locket innan han kräks, stackarn. Och jag som tvingas ta hand om det då lite kom utanför toan är inte långt efter med att själv spy. Förhoppningsvis var det i sympati- och gravidsyfte för min del men mitt magproblem blev bättre efteråt. Men Kevin har klagat nu på morgonen att han fortfarande mår illa så något skit är det...

Så - god morgon. Jag vaknade för en halvtimma sedan och har tvingat i Kevin ett glas vispad cola.
Han klagar inte precis på mitt frukostval, haha.

Ärligt talat så vet jag inte vem av oss som hade svårast att komma upp nu på morgonen. Jag vill skylla allt på Kevin men det var ändå han som fick mig att vakna upp igen efter att ha legat och kramat om honom i hans säng i drygt en halvtimma. Hade han inte börjat prata med mig så hade jag fortfarande legat kvar och kramat om honom.

 

Antingen idag eller i början på nästa vecka förväntas jag få samtalet från läkaren som vi var hos för några dagar sedan. Hon skulle ringa på en uppföljning och höra hur det gick för oss. Och sedan vi kom hem så har jag ju bara tagit upp Kevin en gång per natt, till skillnad mot fem som jag gjorde innan - och han har hållt sig torr hela natten efter ett kisstillfälle. Vissa nätter har det hänt olyckor, men det har varit pga att jag inte orkat ta mig upp, så det har helt och hållet varit mitt fel varje gång och inte Kevins. Så medicinen fungerar utmärkt och tvättmaskinen kan andas lugnt som inte behöver användas varje dag. Så himla underbart.

Fredag idag.
Även det är underbart!

 

Alla som känner till Kevin vet att han är enormt duktig på att lägga mönster och på att forma bilder med hjälp av pärlor och pärlplattor och av fantasin som verktyg. Redan som treåring hade han mönsterkännedom och såg om något mönster utmärkte sig eller låg fel. Jag vet inga andra barn som treåringar kunde peka ut ett avvikande mönster, och de nämnde detta flera gånger på dagis om hur duktig han var.

Så nu har han fått en uppgift, då hans senaste konstverk direkt från huvudet var så himla fint. Så i morgon så ska jag låta Kevin sitta ner och göra massa pärlplattor i detta mönster (jag sköter strykningen, det enda jag är bra på) så ska vi pynta lägenheten när det närmar sig advent.

Mammas duktiga kille.

 

Efter skolan så ville jag absolut inte gå hem direkt. Jag tycker så synd om Kevin som måste stå ut med mig som gravid och världens sämsta mamma att jag kunde åtgälda lite av det vi missat pga min orklöshet genom att göra något lite aktivt och kul som passar honom. Så idag drog vi till lekplatsen vid coop där han lekte i närmare en halvtimme. Synd bara att han var ensam i lekparken under hela vistelsen. Men folk har uppenbarligen ett liv och har barnen på dagis och skola om dagarna, och Kevin var ganska nöjd med att vara ensam också.

 

Efter lek och bus ville Kevin givetvis fika. Men fikat på Wayne's coffee är så satans dyrt att vi tillslut valde att gå in på coop och handla fika istället. För nästan samma pris som en kaka och läsk kostar på wayne's fick vi en ordentlig fika för två på coop istället. Och den kunde man tillock med ta hem och fika här hemma. Omnom.

Så nu är vi i full fart med att svulla i oss semlor.

(Det är sjukt - på vägen hem så kallade jag semlan för mussla, nässla och gud vet vad glömde helt och hållet bort vad det riktiga namnet på bakelsen var, haha. Kevin skrattade så han grät åt mina ord, börjar jag bli förvirrad eller?!)

 

Kevin somnar verkligen ALDRIG. Och innan han somnat så kan jag inte smyga med att äta min choklad som Andreas nyss köpte åt mig på affären. Så det är bara att vara en snäll mamma och vänta på att han har slocknat så han somnar gott ovetandes istället för att bli suktad och beslutar sig för att tjura över att han inte får smaka.

 

Vi tog ett bad tillsammans nu ikväll jag och Kevin. Han tyckte det var superkul då han fick bada med kalsongerna på. Haha, allt för att locka ungen till att tro att jag är världens bästa mamma, trots att han måste bada mitt i veckan, på en onsdag och till råga på det även bli tvungen att tvätta håret.

Så himla skönt när man kommer på att middagen är klar att värmas istället för att behöva stå och laga till något jobbigt till middag som man får googla fram inspiration till. Så det blev helt enkelt gårdagens spenatsoppa till middag. Lovely. Och i morgon har vi middagen klar i form av plättar som mormor gjort, som vi fick med oss hem där ifrån idag. Kevin kommer älska mig då han tjatat om pannkakor eller plättar jättelänge. Måste bara påminna mig själv om att köpa upp mig på sylt och grädde (för god glass har vi i frysen) så kan vi lyxa till det riktigt i morgon. WIN.

 

Kevin sitter framför datorn och spelar minecraft med några killkompisar i hans ålder i någon timma innan det är dags för läggdags. Fast innan han ska hoppa i säng så ska jag tvinga honom ner i ett bad. Det var som sagt några dagar sedan som han tvättade håret och om han fick bestämma själv så skulle han bara behöva tvätta håret en gång per år...

 

 

En kort promenad... visade sig tillslut ta hur lång tid som helst. Fy, jag är helt förstörd.
Somnade som sagt om imorse efter att ha lämnat Kevin vid skolan och sov som en gris till klockan var halv tolv, då larmet på mobilen väckte mig. Så då var det bara att tvätta gruset ur ögonen och klä på sig för att gå till skolan. Direkt efter skolan gick jag och Kevin hem till farsan och satt och mös en stund och direkt där ifrån till lekparken. (Ångestfull mamma?)

Så hur jag än ligger och vrider och vänder mig för tillfället så gör det satans ont så jag vill dö. Men det var lätt värt att se hur glad Kevin blev när han fick springa själv till lekparken och klättra i nätet medan jag kom lunkande en halv kilometer efter honom.. Haha. Jag behövde bara, tack och lov stå nere på trygg mark medan Kevin sprang runt i "spindelnätet" och lekte apa sju meter upp i luften. Efter tjugo minuter i nätet så tog vi oss vidare (haltande) hemåt igen. Nu ska jag snart laga mat till mannen vaknar och är hungrig.

 

Jag sov som en stock från klockan halv tolv igår kväll till klockan sex imorse. Men efter klockan sex imorse så var det omöjligt att somna om, trots att jag hade en halvtimma till godo. Men kroppen vägrade gå in i viloläge igen. Så det var bara att gå upp. Kevin håller på att vakna till liv även han. Det tar lite längre tid för honom att vakna dock, men så länge man tar det lugnt med honom så slipper man säkert "bråk" och "diskussioner" så här på morgonkvisten.

Kevin somnade efter mycket om och men i sin säng först runt niotiden efter en massa klagande ord som "Mamma, jag kan inte sova!". Nu ligger han dock och kronsover tack och lov.
Andreas har precis vaknat. Han har sovit hela kvällen då han börjar jobba nu vid elva och jobbar till sju i morgon bitti uppe på hotellet. Usch, avskyr ensamma nätter och Andreas jobbar natt nu i några dagar. Får ha massa lampor på i lägenheten så går det säkert bra att koppla av, haha. (Mörkrädd? Jag? Inte då!)

För att utöka mitt matschema från tidigare inlägget så har jag nu även fått i mig tre piggelin (för att det var gott, det är ju typ ändå bara vatten...) Ett glas med gurkstavar och en tomat. Yummi.

 

Grannarna håller på att flytta (!!) vid tio på kvällen. Helt galet. Så det dånar och skriks och tjuter utanför på gården. Lite i senaste laget att flytta om du frågar mig. Men det är (blir) deras huvudvärk... när jag slänger ut en stekpanna så fort jag tröttnat på oljudet. Haha, nejdå. Så illa är det inte riktigt än...

När man tror att man har ett stort barn - ett mer eller mindre "självständigt barn" i alla fall. Ett barn som inte behöver uppassning tjugofyra timmar om dygnet utan klarar av att klä på sig själv, äta sin frukost och gå till skolan, så kommer smällen.

 

Frukosten duger inte.
"Yoghurt? Jag bad inte om yoghurt till frukost, jag ville ju ha en hård smörgås!"
- Anledningen till att du inte  bett om någon yoghurt är för att ingen frågat vad du ville ha till frukost för att du sov.
Kläderna duger inte.
"Men den T-shirten? Jag ville ha den andra med tigern på"
- Kevin, anledningen till att du inte får ha tiger-t-shirten är för att du haft den hela helgen. Jag förstår verkligen att du gillar den, men den måste få gå några varv i tvättmaskinen ibland också.
Skolan duger inte.

"Måste jag gå till skolan? Jag har lite ont i huvudet. Tror jag har jättehög feber! Känner mig snurrig"
- Ja, den ligger på 36,3 - så den är helt och hållet borta och ser inte ut att komma tillbaka, du är nog bara trött.
"Men jag orkar inte gå i skolan idag!"
- Du har varit hemma i en vecka. Det räcker! Du måste träffa alla dina kompisar också.

Kompisarna duger inte.
"Men Alexander kommer nog inte vara där. Han kommer nog han höstlov hela tiden"
- Men det är upp till hans mamma i såna fall, jag kan hämta dig från skolan vid tolv om du vill komma hem tidigt.
"Nej. Jag vill gå hem när Theo går hem!"
- När är det?
"Fyra!"

 

Skjut mig.

Det är en himla tur att Kevin har sovmorgon till halv nio på måndagar...

Kevin var feberfri större delen av eftermiddagen men återfick febern igen nu innan läggdags, det var troligtvis därför han slocknade några minuter över tio, han som trotsat tiden hela lov-veckan och somnat framåt elva, halv tolv näst intill varje kväll. Vissa kvällar var jag nära på att hämta stekpannan för att få honom att somna istället för att ligga och prata, eller vissla i sängen, haha. Nej skämt å sido. Kevin blir nog med största sannorlikhet hemma från skolan imorgon om han inte - på något hokuspokus, mirakulöst sätt blir bättre under natten. Han kanske bara behöver vila ut, vilket är mycket troligt.

Nu ligger han i alla fall i sin säng och snarkar gott. Själv ska jag lägga mig och glo på några avsnitt av Grey's som vanligt. Och inte nog med det så bjuder bruden i magen på halsbränna nu igen... som vanligt vid den här tiden.

Gullig-chey.

 

Kevin åkte på en släng av féber nu idag stackarn. Så han har fått vara här hemma medan Andreas och hans dotter stack ner på coop för att möta upp vännerna där istället. Medan Kevin satt och spelade tv-spel och kollade på tv:n så smet jag iväg till affären mötte upp mormor som köpte upp lite isglass och cola, då han även klagat på illamående under dagen och gårdagskvällen. Det är vår vanliga otur gällande alla sjukdomar som sprids. Vi är alltid först med att smittas och sist med att tillfriskna.

 

Just nu ligger febern på trettioåtta grader, så den är inte superhög, men det förhindrar inte honom från att må pyton för tillfället. Lilla krabban. För tillfället sitter han och äter piggelin i hopp om att bli bättre och få ned febern, förhoppningsvis funkar det. ♥

Nu ska jag städa undan lite här hemma och påbörja middagen. Det blir någon kyckling med ris-rätt idag. Har köpt massa godsaker att ha i, så vi får se hur detta slutar när den är klar. Om den blir godkänd av matpanelen här hemma.

Kevin har en tendens att haka upp sig på vissa meningar och ord. Just nu, på topp tre ligger:

"What the?!" - ordet fuck är tack och lov uteblivet i hans mening. Han använde dock dessa ord så ofta att Andreas tillslut frågade om Kevin visste vad de betydde, och när han inte fick något svar från Kevin så svarade Andreas själv att orden betyder Ketchup. Så Kevin har lagt ner dessa ord och attityden som tillhör orden ett tag nu.

"Oh my God." Japp, det är ett av Kevins favoritord. När jag frågar om han inte kan säga "Åh min Gud", på svenska istället så skrattar han och säger "Aldrig i livet". Och innerst inne så tror jag inte att han har en susning om vad Oh my God betyder heller.

"Asså, vad det laggar". Kevin är en spelnörd. En nörd. Han är tonåring i förtid och sitter med sina jämnåriga kompisar och snackar skit över skype. Inte varje dag, inte hela tiden men ibland, några kvällar i veckan. Och då är ordet "lagga" ett superpopulärt ord. Allt laggar. Spelet laggar. Datorn laggar. Morsan laggar när hon försöker stamma fram att det är läggdags. Allt laggar!

 

Sömntutan ligger fortfarande och sover, nu syftar jag på Kevin alltså. Andreas dotter gick upp innan åtta och började kolla på barnprogrammen. Där har hon suttit ensam nu i någon timma medan Kevin sovit vidare. Nyss öppnade jag dörren till sovrummet i hopp om att Kevin skulle vakna till liv av ljudet från TV:n, men icke. Han är en riktig sjusovare idag. Lustigt hur han kan sova så länge, haha.

Själv vaknade jag första gången vid åtta och somnade om till kvart i nio. Men nu väntar jag mest på att Kevin ska vakna och vi kan käka frukost tillsammans.

 

Kevin somnade någongång strax innan tio. Så vid tolv i natt tog jag upp honom för att kissa (doktorn sa att vi skulle ta upp honom innan vi somnade) - och i natt var han helt torr igen. Jag som ville se hur bra sängskyddet håller, och om han sparkar bort det när han sover, haha. Men jag antar att vi har all tid i världen att testa det där skyddet.

Jag är jättetrött. I natt så låg jag och inbillade mig saker så först vid halv två, två somnade jag in ordentligt. Jag hade inte ens detta problem med att somna när jag bodde ensam i lägenheten med Kevin. Helt sjukt hur det kan börja nu. Det handlade nog mest om att Andreas inte var hemma i natt skulle jag tro. Men ändå. Sjukt irriterande att ligga och lyssna till ljud mitt i natten.

 

Minns en gång i min förra lägenhet där jag bodde på bottenplan, när Kevin sov borta (hos sin pappa om jag inte minns helt galet) så hade jag min säng ute i vardagsrummet och ett tu tre så stod en person och knackade intensivt på mitt fönster. Nu ska ni veta att jag hade släkt hela huset då klockan var efter ett på natten och hade dragit ned persiennerna. Alla mina vänner hade mitt mobilnummer och jag tänkte att om jag ignorerar knackningarna så försvinner dem säkert då området hade alla typer av människor bed beroendeproblem och lokalkrogen nedanför stängt. Tillslut, fyrtio minuter senare fick jag ringa min kompis på andra sidan stan för att han skulle komma. Och precis när han kom så hade personen försvunnit. Sjukt läskigt.

Behöver jag säga att jag inte sov hemma på några dagar efter det?

Helt ärligt så ligger jag fortfarande och sover nu. Komponerar detta inlägg mitt i natten, nollnoll:nollnoll för att vara exakt. Och anledningen till att jag komponerar ett inlägg så pass sent som jag gör är att jag fått ett mail från en läsare som valt att vara anonym, vilket är helt okej för min del.

"... måste också passa på att fråga varför du väljer att gå ut med att din son är sängvätare? Tror du inte att han kommer skämmas över att få läsa om detta och oxå må dåligt över att andra läst om hans problem?"

 

Mailet fortsätter med några söta rader till men det hör inte till själva inlägget som jag just mitt i natten fick för mig att skriva.

Min son är sängvätare. Vad finns det att skämmas över egentligen? Anledningen till att han är sängvätare är till större delen pg.a att det är genetiskt påbrå. Jag kissade i sängen fram tills att jag fick min första mens, vilket "bara" var tolv år sedan. Kevins pappa hade även han problem med sängvätning vad jag har förstått. Plus att det finns jättemånga barn med samma problem. Det går med all säkerhet några i Kevins klass som har vissa problem på nätterna, även så långt upp i sjätte, sjunde klass kan det uppstå likande problem.

Jag skämdes extremt över min sängvätning när jag var liten. Mest för att mina föräldrar tystade ner det hela. Mamma tog upp mig på nätterna och jag minns än idag att jag ganska lång upp i åldern använde mig av blöjor. Allra mest ville jag vara som alla andra och vakna mitt i natten när jag blev kissnödig. Minns inte exakt när vi tog bort blöjorna helt, men jag minns att mina kompisar var över och att i min garderob så stod ett paket blöjor, vilket jag bortförklarade och sa att de tillhörde mina syskonbarn när de väl sov över. Mina syskonbarn som jag näst intill aldrig träffade i verkligheten.

Jag fick aldrig någon hjälp för mitt problem utan min mamma ansåg att det skulle växa bort av sig själv tids nog. Minns en gång på en klassresa som jag kissade i sovsäcken. Jag förklarade det som att jag svettades intensivt när jag låg och sov, och mina kompisar köpte min förklaring - den gången.

Anledningen till att jag skriver om Kevins problem är för att det finns hjälp att få. Och behandlar man det i tid så kan man få bukt på problemet ganska snabbt. Jag skulle aldrig vilja att Kevin skulle behöva stanna hemma i framtiden då klassen ska göra någon utflykt och övernattningen ses som ett problem. Det ska inte behöva vara ett problem. Anledningen till att det händer olyckor är i första hand pga. genetiken. Men sen finns det även faktorer som - liten blåsa, ett hormon som inte utsöndrats än och även något så lätt som djup sömn. I Kevins fall kan jag tänka mig att tre av dessa faktorer spelar in då han har väldigt liten blåsa, genetiska problemet och att han sover riktigt djupt.

Vissa saker får man helt enkelt finna sig vid att de växer bort medan man kan få hjälp med att pusha andra saker vidare. Ibland behövs positiva besked för att det ska fortsätta vara positivt. Och ja, en natt som torr är ett ganska bra och glädjande besked för en sexåring, vilket stärker självkänslan något enormt.

Därför delar jag med mig av detta om något väldigt lilla "i-landsproblem" som min son fått ärva från mig som mamma.

 

Kevin ligger för tillfället i sin säng och läser för mig ur Bockarna bruse-boken vi fått i samband med att vi (troligtvis) ätit på Mc.Donalds. Det är alldeles lagom mycket text per sida för att han ska orka ha högläsning för mig innan han somnar. Och han har blivit så himla duktig på att ljuda ord och han är så duktig som anstränger sig.

Andreas är ute i skogen i natt med sina vänner i en stuga. En av hans bästa vänner har kommit "hem" under veckan från en brandmannautbildning i Norrland så de hinner inte ses så ofta som de skulle vilja, så de får passa på när dom kan. Så jag och Kevin är solo här hemma vilket känns jätteskönt.

Nu när Kevin ligger i sängen på G att sova så ska jag kika vidare på några avsnitt ur Greys. Med ett internet som låg nere på förmiddagen och halva eftermiddagen så fick jag prioritera massa tråkigheter istället... vilket uppenbarligen behövdes det också.

Hörs mer i morgon.