http://familyportrait.blogg.se/

Här om dagen försökte jag mig på att fotografera Kevin i sin tomtedräkt som han på egen vilja faktiskt satte på sig. Han önskade att få vara tomte i år så då kommer den tomtedräkten till hands, trots att det är storleken mindre än vad han egentligen ska ha. Jag var helt säker på att han hade velat vara julgran i år igen, men icke sa nicke. Och tack och lov för det egentligen för att den dräckten har en del jobb på sig för att få den att funka som en gran igen, haha. Den har legat inträngd i vår garderob detta år så den ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig.

Men att fotografera någon liten Nisse som inte alls vill bli fotograferad är inte så lätt som det låter. Tillslut gick han med på att jag fick ta EN bild och med motljus mot kameran och med ett fejkat leende från hans sida så blev detta resultatet...

 

Andreas jobbar som bartender halva kvällen ikväll så jag gjorde ingen fancy middag åt mig och barnen. Orkade verkligen inte stå vid spisen idag, så det blev något så simpelt som blodpudding och potatisbullar. Men ungarna vräkte i sig detta och vi hade långa diskussioner om hur och var ifrån man fick blodpudding. Jag kände inte för att gå så långt in på detaljerna för ungarnas skull dock, haha.

 

Efter maten blev det tummelisa och en väldigt udda tecknad barnserie som ungarna roade sig med att se. Det är konstigt men all typ av modern tecknad känns så himla B på något sätt. Det känns som handlingen blir värre och värre och samma sak gäller animeringen. Jag som trodde att utvecklingen gick framåt och inte bakåt. Tacka vet jag smurfarna. Nog för att det är konstigt med små blåa svamp-liknande gubbar, men det är enormt mycket bättre än dagens fantasilösa barnserier.


Nu ska jag slänga barnen i säng.
De får somna till en film ikväll om de orkar.

 

På Kevins skola har dem fått en ny inlärningsmetod för barnen att lära sig läsa och skriva. Det handlar om att använda sig av datorer. Och detta är första gången som sexåringarna blir introducerade för dessa verktyg under skoltid. Själva inlärandet eller metoden kallas för tragetonmetoden.

Idag finns det ju datorer och denna typ av teknik var man än vänder sig. En treåring sitter med sina föräldrars telefoner och spelar ett spel, även yngre åldrar hittar utan problem fram till bolibompas hemsida för att kolla in klipp på datorn. Kevin var väl två eller strax efter två när han för första genom min förstasida på internet (google) kunde söka sig fram genom att skriva SVT i sökrutan och på så sätt hitta till bolibompas hemsida.

Men jag är lite kluven i frågan om huruvida jag tycker det är bra att låta en sexåring lära sig genom en dator. Jag menar, det är inte det att jag är emot datorn, alls. Men skolan är ändå en liten fristad från datorn och tv-spel i den åldern han befinner sig i just nu. Och de har annars obegränsad tillgång till dator, mobil och tv-spel, vem eller var dem än befinner sig.

Men som sagt, barnen uppskattar denna inlärningsmetod och funkar den så ska inte jag sitta här och vara negativ, även fast jag tycker det är oroväckande för barnen att använda sig av bärbara datorer i den här åldern.

I morse var jag jättenära på att låta Kevin skolka från skolan. Han bara vägrade komma upp ur sängen och min energi fanns inte över till att låta honom bli buren ut till soffan. Men några minuter i sju så kom han upp, trött som en potatissäck och placerade sig framför barnkanalen. Yoghurten han fick till frukost åkte motvilligt ner i magen efter massa tjat från min sida och kläderna satt verkligen inte som de brukade, enligt honom själv.

Men när vi väl kom ut i snön så for han runt som en ivrig  hundvalp och lät kramsnön yra åt höger och vänster. Han sprang nästan hela vägen till skolan och var exalterad över att få komma in och leka med sina kompisar nu sista dagen i veckan, plus att han visste att december börjar i morgon så då får man börja öppna sin chokladkalender. Så det var nog tur att jag inte lät honom skolka, för han hade betydligt mycket mer energi i kroppen än vad jag orkat med idag.

Jag skojade med min mamma och sa att min nedräkning också börjar imorgon. Jag för göra en egen julkalender för denna månad helt enkelt.

 

Här är en bild från samma vecka 35 eller 36 när jag väntade Kevin för snart sju år sedan.

 

• Att jag inte packar Kevins gymnastikpåse dagen innan han ska ha gymnastik. Jag tror jag alltid stressar samma dag med att packa den där jävla gympapåsen.
• Att jag inte fixar i ordning kläder till Kevin dagen innan och lägger det i soffan så att han kan vara med på klädracet på bolibompa. Istället skyndar jag att plocka fram kläder åt honom samma sekund som klädracet börjar.
• Att jag inte packar ner frukt till Kevin dagen innan i skolväskan. Istället så kommer jag på fruktjäveln minuten (ibland sekunden efter vi gått) innan vi går till skolan.
• Att jag inte lägger mig i tid så att jag kommer upp i tid på morgonen  dagen där på.
• Att jag inte sätter igång med sysslorna här hemma innan jag gör något annat.
  
  Typ det bara.
  Jag avskyr faktiskt inte så mycket i livet. Ärligt alltså!
  Bara allt sånt jag inte gör - avskyr jag. Typical Swede.

Jag hade hoppats på att det inte var sant i natt. Att snön hade kommit alltså. Jag hade hoppats på att den skulle vänta med att komma till mars. Men inte då, jag får helt enkelt finna mig i att det är snö och slask ute. Huwanemig.

 

Jag somnade vid tio igårkväll och sov till halv sju. Kan verkligen inte minnas när det hände mig sist. Helt jävla underbart.

 

Disa kom hit för några minuter sedan så hon springer runt och nosar och letar efter en boll att roa sig med. Hon lär få leta en stund dock, jag tror alla bollar är slängda nämligen. Förutom golfbollen under soffan, undrar om jag ska säga det till henne, haha.

Snart ska jag ta en fika med Kevins- bästakompis- mamma. Efter jag lämnat krabban på skolan ska jag promenera ner på centrum och möta henne. Härligt att få prata av sig. Samtidigt måste jag ringa alla jobbiga samtal nu på morgonen också. Men det är lugnt, det här fixar jag...!

Bebis håller på och kickar runt som om att det är en fotbollsmatch i magen och jag har inte så mycket att säga till om. Ju mer jag buffar och puttar på henne desto mer buffar hon tillbaka så jag har gett upp nu, så länge hon inte trycker upp rumpan eller fötterna till revbenen så är det ju helt okej... typ.

 

Skaffade fram e-legitimation idag, for the first time ever. Har även startat upp föräldrapenningen för lilla ofödda "Mini" (tusen tack bästa Sandra för tipset) och tar föräldrapenning för Kevin under helgerna. Så det känns toppen att vi i alla fall kommer få pengar under december nu. Men herregud vilket puzzel det var att starta igång e-legitimationen. Fick tillslut ringa nordeas tekniska avdelning för att få hjälp. Och misstaget låg i att jag skrivit i ett tretton-teckenslösen när max antal på lösenordet var tolv tecken.  Så då var det bara att göra om - göra rätt. Tur att tjejen jag pratade med på Nordea var så himla trevlig, hade lätt till skratt och förstod mitt problem utan att jag behövde förklara mig mer än nödvändigt.

Men ingenting ska komma gratis, eller vad säger man?

 

 

Så himla skönt att i alla fall få känna sig lite utvilad idag. Idag ska jag nämligen bli av med ett par av Kevins gamla stövlar som en gammal granne ska köpa så hon kommer förbi här vid kvart i tio. Sen nästan direkt efteråt så ska jag göra mig i ordning för att gå till min tandhygenist. Världens bästa brud, trots att jag ser misshandlad ut i munnen efter varje besök med blod som rinner ur mungiporna likt en vampyr.

 

Kevin var otroligt svårväckt imorse, först nu har han slagit upp sina ögon och fick frukosten placerad i handen direkt stackaren. Men mamma är tidspessimist och tror (vet) att han inte kommer hinna med allt om allt inte går på ett löpande band.

 

Idag ska Kevin och hans kompisar rita en gubbe i skolan som ska visas på sexårskontrollen i början på nästa år hos skolsköterskan. Och har Kevin ärvt min konstnärliga sida så ska vi vara glada om han kan placera ut ögon, näsa och mun på rätta platser, haha. Jag suger nämligen på att teckna och har egentligen aldrig tecknat tillsammans med Kevin förutom när han var jätteliten, (dålig mamma-varning), haha. Så han har noll i intresse gällande att teckna och vill oftast bara få det överstökat när han väl har börjat.

 

Det har varit sjukt jobbigt de senaste dagarna. Det är som ett hårt tryck nedåt blygdbenet och det känns som att vattnet skulle gå om jag skulle nysa. Tänk vilket roligt sätt att komma ut i världen - genom en nysning, haha. Nej skämt å sido. Det är tur att jag har spjälsängen ståendes mot min sida av sängen. Jag använder mig nämligen av spjälen till att hiva mig upp ur sängen när jag ska kissa om nätterna. Magen är så himla hård så jag vet inte hur jag skulle kunnat komma upp annars.

Kevin somnade jättesnabbt ikväll, inte så konstigt med tanke på att han var uppe redan klockan sex imorse. En halvtimma gör uppenbarligen mycket för en liten grabb. I vanliga fall brukar han "läsa" i sängen i en halvtimma till nämligen. Hmm, kanske ska få upp honom klockan sex nu i fortsättningen? Haha.

Inte nog med att han kom upp och åt frukost, klädde på sig och tog en snabbdusch utan protester imorse. Han sprang även hela vägen till skolan också.
Så himla duktig kille. ♥

 

När Kevin kom hem vid halv två så stod jag här utanför vid bussen och väntade på honom, och herregud va blöt han var, stackaren - trots att jag hade lager på lager med regnoverallen ytterst. Han klagade också på att han frusit trots att jag tog på honom fodrade byxor - misstaget kanske låg i att inte ha så himla mycket kläder på honom, haha. Så han slängde jag ner i ett varmt bad direkt när vi kom hem några minuter efter halv två. Men han hade haft det jätteroligt och fått se ormar och ödlor, lärt sig mer om ekorren och ätit fisk till lunch. Massa kul helt enkelt.

Det första han frågade var om vi kunde åka tillbaka till Naturskolan någondag, för Mats han var där varje dag faktiskt för att titta till djuren. Haha, gullungen.

Jag städade klart här hemma idag, fan va underbart att ligga i ett rent hem. Trots att jag egentligen inte hade energi över till att städa så tog jag mig i kragen och gjorde det ändå. Och nu känns det mycket bättre.

Min tandläkare ringde idag också, eller hennes assistent snarare, och frågade om jag kunde komma in på en tid imorgon vid elva istället för den 3:e december. Det var inga som helst problem för min del då jag (som ni alla vet) inte har något liv för stunden, haha. Skönt att ha mindre planer i december uppbokade också.

Det spöregnar ute för tillfället, som det säkert gör på många andra platser i Sverige ikväll.

Jag blir smått konfundersam över morgondagen då Kevin ska vara ute med skolan hela dagen, på Naturskolan. Själva grejen att han är ute är inte det som gör mig konfundersam, utan det handlar om kläderna han ska ha på sig. Då de troligtvis kommer vara ute i alla fall femtio procent av dagen så är det bra om han har sin regnoverall utanför sina termobyxor och sin dunjacka. Men frågan är om han kommer acceptera att se ut som en michelingubbe. Som barn lyssnar man inte alltid till vad föräldrarna tycker är bäst, utan mer till hur man ser ut. Och Kevin börjar redan nu bli "fåfäng" och accepterar inte alltid de klädförslag jag kommer med. Vilket i sin tur resulterar i en förkylning med all säkerhet.

Hur som helst, imorgon blir det en tidig dag till skolan vilket betyder tidig dag i säng för min del också. Redan klockan sex måste jag ställa mig och koka varm oboy till Kevin, förbereda mackor och frukt i ryggsäcken och se till att han i alla fall får i sig lite frukost innan skolan.

Fullt ös, medvetslös direkt på morgonkvisten.
But I like it.

 

Killarna har på förmiddagen, med en kort paus under tiden som jag och Andreas sprang över vägen för att köpa sängen, spelat poker. Andreas är i full fart med att lära Kevin hur man spelar och Kevin kom ganska snabbt in i spelet och vann storslaget över Andreas i slutet med mest marker. Duktig kille.

 

Så nu vet jag vad grabbarna kommer underhålla sig med så fort de får tråkigt i framtiden.

Po-po-po-pokerface.

 

Spjälsängen är hur fin som helst och jag kan inte vara mer nöjd.
Ni får se den lite senare då den för tillfället står i hallen och väntar på plats i sovrummet. Men först måste vi äta lite lunch innan vi orkar möblera om igen.

 

Vaknade pigg och utvilad redan kvart i nio imorse, herregud kan inte minnas när det hände sist. Trots att jag var uppe flera gånger under natten och kissade så var jag ordentligt utvilad nu på morgonkvisten. Och då hade jag somnat runt ett i natt till råga på det.

Idag har vi planerat in att kolla på en barnsäng hos grannarna mitt emot, spännande. För trehundra kronor säljer dem sin barnsäng, madrass och vyssan lull tassar. Kan ju inte bli bättre. Vi slipper resekostnaderna till IKEA som troligtvis ligger på precis lika mycket i pris som hela barnsängen och tillbehören gör. Plus att det var en otroligt fin barnsäng (modellen Hensvik alltså, då jag inte sett denna än), så det kan inte bli bättre.

Ska även möta upp mamma idag för att låna en termos av henne tills på tisdag (tomten jag önskar mig en termos i julklapp och en mat-termos). Kevin ska ju iväg med skolan till Naturskolan på tisdag och då var rådet att ta med något varmt att dricka åt barnen. Så han får en termos full av varm choklad helt enkelt. Förhoppningsvis blir det inte för tungt för honom att bära.

Det tar sin beskärda tid för grabben att köra med högläsning men han är i alla fall jätteduktig, och här får ni ett smakprov på i alla fall några meningar av ord som han kan läsa. Han kämpar på riktigt bra även fast vissa ord och meningar är lite klurigare än andra. Avskyr dock att jag hela tiden ligger bredvid och "mimar" alla ord som han försöker uttala... får försöka avvänja mig den dåliga vanan, haha!

Denna sidan läser han ifrån i alla fall.

Det har inte hänt så mycket idag. Andreas har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och städat ur sovrummet. Så ikväll om sängen hinner torka (då han tvättat den med textilrent och parfym sedan den läckande hundvalpen Tezzie kissat i den) så kommer jag äntligen sova i sovrummet igen. Nu luktar det faktiskt väldoftande citrus i sovrummet så nu kan jag inte längre skylla på att det är ett ungkarlsrum längre.

Jag har ju som sagt sovit i en IKEA dagsbädd sedan augusti. Mest för att jag i början skulle få bukt på Kevins kisseri, men sedan blev det så bekvämt att sova ensam att jag inte tagit mig tillbaka. Men just nu saknar jag sovsällskap, och Andreas också så klart.

Idag på förmiddagen kröp jag och Kevin upp i sängen och mös tillsammans med hans läsbok. Och tro det eller ej, men nu har han verkligen fått in flytet. Han kan läsa nästan hur långa ord som helst om man delar in dem i stycken åt honom. Så himla duktig kille. Och jag kan inte vara mer stolt som mamma.

 

Kevin somnade olagligt sent igår. Först när klockan slog över till lördag beslutade han sig för att släcka sina blå. Han gav mig en otroligt lång sovmorgon i alla fall, så jag har väl som regel ingen rätt att klaga egentligen. Nu på morgonen var det någon som oavbrutet sparkade mig i magen - troligtvis för att bebis inte vill att jag ska sova bort hela dagen. Är det inte den ena så är det den andra som man så fint säger, haha.

Jag är fortfarande jättetrött trots att jag sovit fram till halv tio nästan. Men med massa kisspauser under natten så klart. Snart ska jag resa mig upp för att fixa frukost. Har bara inte energi över till att göra det riktigt än.

Men snart...!

 

Det är ganska skönt de första timmarna när mannen går iväg på jobb. Men nu fem timmar senare så blir det kanska tråkigt och ensamt. Tur att han bara jobbar i två timmar till så kan man få lite vuxet sällskap sen om jag är vaken då.

Kevin är upptagen med att kolla in youtubeklipp om Minecraft och lyssna på irriterande låtar som tydligen hör till filmerna. Jag förstår inte hur han orkar med att se på dessa filmer, han sitter nämligen helt paralyserad och kan göra i flera minuter - men å andra sidan så lär han sig en hel del om spelet som tydligen är hur stort som helst.

Kevin är nöjd idag också med tanke på att han får vara uppe så länge han vill och orkar en dag under helgen (fredag eller lördag). Så därför är hans sista plan för tillfället att hoppa i säng, vilket egentligen inte gör mig något då jag får sovmorgon... Men jag tror mer på att det är han kommer sitta och ta emot Andreas när han väl kommer hem från jobbet och jag som kommer sova, haha. För tillfället är jag helt slut nämligen men Kevin känner sig absolut inte trött än.

 

Picknicken ska packas, frukosten ska fram, väskan ska fyllas med en frukt och inga ytterkläder ska lämnas kvar hemma. Det känns enormt skönt att det är fredag idag. Sista dagen som man behöver gå upp halv sju, utan kan ligga och dra sig till tio imorgon om man skulle vilja.

 

Igår somnade jag redan vid elvatiden. Det har jag inte gjort sedan gud vet när. Varje kväll den senaste tiden så har halv tolv, halv ett varit mina standardtider vilket resulterat i en ganska segstartad morgon. Idag är det visserligen också segstartad morgon men bättre än i normala fall.

 

Ikväll ska Andreas åka iväg till en kompis så då blir det laxgryta till middag för min och Kevins del.
Kevin är helt tokig i lax och skaldjur, men jag kan inte hitta något gott recept som jag vill tillaga.
Någon av er som har något supergott recept på laxgryta?

Imorgon ska Kevin iväg ut i skogen med skolan och behöver därför en picknick med sig. Något litet bara då de promenerar ut strax innan lunch och barnen mest gillar tanken på att ha fika med sig i väskan som de kan mysa med. Nästa vecka ska han även åka till Naturskolan. Jag älskade Naturskolan när jag var liten. Speciellt när "farbrorn" som håller i undervisningen visade massa vandrande pinnar och skelett. Det var hur häftigt som helst.

Idag när jag kom och skulle hämta Kevin på skolan så satt han inne i ettornas klassrum och hade mellanmål med dem istället för sina klasskompisar. Lite kul att han hänger mer med ettorna än med sexåringarna. Jag blev alldeles förvånad när de satt ett gäng "stora grabbar" runt ett bord och så lilla Kevin där också. Haha. Man kanske får tänka om och räkna honom som lite "äldre" till sättet. Jag hade ju kompisar som gick i femman när jag själv gick i sexårs minns jag.

Lärarna har noterat att han leker speciellt bra med en kille i ettan, och de frågar alltid efter varandra på raster och vid lunchtid. Fröknarna hade varit helt säkra på att de känt till varandra tidigare - ungefär som de varit grannar vid något tillfälle. Men så var inte fallet, utan Kevin och den här killen kommer bara superbra överrens.